Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 15: 25 — 31.
Pauli bref till romarena.
fullständigt af Johannes Hyrkanns, som
införlifvade Edom med den judiska staten.
Att Esau sålunda skulle blifva träl åt
Jakob, det innebar uteslutning från
arfsrät-ten, hvilken icke tillkom trälen utan
endast sonen. Deri ser Paulus ett bevis
uppå, att Guds förbund med Abraham och
hans säd icke gälde alla Abrahams
lekamliga efterkommande utan endast de
utko-rade. Och detta tillämpar han nu på de
judar, som lefde på hans tid. — Att Esau
kallas för den större, torde bero derpå, att
han, såsom den förstfödde, enligt vanlig
ordning i rang stod öfver Jakob.
13. efter som det är skrifvet:
Jakob älskade jag, men Esau
hatade jag."’
* d. v. s. Jakob utvalde jag, Esau
förkastade jag. Se anm. till Luk. 14: 2 6.
De ord, som apostelen anför, äro hemtade
från Mal. 1: 2 f. De framställa hos profeten
icke Guds kärlek till Jakob eller hat till
Esau före deras födelse utan den utkorelse
och den förkastelse, som sedan i
verkligheten vederfors dem i enlighet med
utkorelsebeslutet: Den större skall vara träl
åt den mindre. I samma betydelse har
väl äfven Paulus fattat dem.
14. Hvad skola vi alltså säga?
Icke (finnes) väl orättfärdighet
hos Gud?’^ Bort detl
5 Mos. 32: 4. 2 Krön. 19: 7. Job
8: 3. o4: lo.
* Det låg ju nära till hands att tänka,
att ett sådant der utkorelsebeslut vore
någonting orättfärdigt.
15. Ty till Moses* säger han:
Jag skall förbarma mig öfver den,
som jag förbarmar mig öfver,
och varkunna mig öfver den, som
jag varkimnar mig öfver.**
Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på Moses. Det är till sjelfva
Moses, Gud säger o. s. v.
** Att det icke var orättfärdigt af Gud
att fatta ett sådant utkorelsebeslut,
bevisar apostelen genom att anföi’a ett Guds
ord. »Det är icke bara jag, vill han säga,
som lärer en sådan utkorelse. Gud sjelf
talar i sitt ord derom. Och då kan deri
icke ligga någon orättfärdighet.» Paulus
skrifver till sådana, som erkänna, att gamla
testamentet är Guds ord, och att hvad Gud
gjelf säger om sig, måste vara rätt såväl
i det ena som det andra stycket. Att det
icke låg någonting orätt deri, att Gud af
idel barmhertighet hade utvalt Abraham
och hans säd från alla andra folk, derom
voro alla judar ense. Men låg det
ingenting orätt i detta, då kunde det icke heller
vara något orätt, att han inom Israel sjelft
hade gjort en utkorelse. De af Paulus
anförda orden stå i 2 Mos. 33: 19. De
uttrycka icke, att Gud är godtycklig i sin
barmhertighet, utan endast att hans
barmhertighet är oberoende af allting utom
honom sjelf, så att hon har sin grund
uteslutande i hans eget heliga väsen. För öfrigt
må märkas, att orden »förbarma sig» och
»varkunna sig» icke beteckna den
egenskapen hos Gud, att han är barmhertig,
utan de handlingar, i hvilka hans
barmhertighet framträder. Jemför Luk. 15: 2 0,
Matt. 18: 3 3, Mark. 5: 19, Fil. 2: 2 7
m. fl. st. Se anm. till kap. 8: 3 7.
16. Alltså (beror det) således
icke af den, som vill, icke heller
af den, som löper, ntan af Gud,
som förbarmar sig;^
* En menniskas utkorelse beror icke på
hennes egen vilja eller sträfvan utan
endast derpå, att Gud förbarmar sig. Ordet
»löpa» i bemärkelsen sträfva, anstränga sig,
förekommer äfven på andra ställen (t. ex.
Gal. 2: 2, 5: 7, Fil. 2: 16, Ebr. 12: 1).
Bilden är lånad från de gamlas
kapplöpningar (1 Kor. 9: 24). Se v. 31.
17. ty* skriften sägertill
Farao: Just till detta har jag rest
dig upp,"’^^’^ att jag må bevisa
på dig min makt, f och att mitt
namnft må varda förkunnadt på
hela jorden, fff
* För att ännu grundligare bevisa, att
förbarmandet har sin grund uteslutande i
Gud, anför apostelen Guds förhållande
mot Farao.
** d. v. s. Gud- säger i skriften.
Jemför Gal. 3: 8, 22.
*** De ord, som apostelen här anför,
äro hemtade från 2 Mos. 9: I6. Gud
säger der, att han redan skulle genom pest
hafva utrotat Farao, men att han hade
låtit honom bestå (ordagrant: gjort honom
stående) för att visa sin makt på honom.
I samma mening böra äfven apostelens
ord här fattas. Det ord, som vi här
öf-versatt med »uppresa», begagnas ofta i
denna betydelse. Se t. ex. Mark. 1: 81,
9: 27, Luk. 1: 6 9, Ap, G. 3: 7 m, fl.
— 60 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
