Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 9 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till romarena.
Kap. 11: 22—-26.
en af Isak visar, säger apostelen,
att" icke »köttets barn» utan »löftets barn»
räknas till den säd, som löftet om
välsignelsen gäller. Detta vill med andra ord
säga: icke de judar, som blott genom
naturlig aflelse härstamma från Abraham,
utan endast de judar, som äro födda af
löftet, äro de Abrahams barn, som
bar-naskapet hos Gud tillhör (v. 4). Isaks
lekamliga födelse af Abraham på grund
af löftet betraktas dervid af apostelen
såsom en förebild till de troende judarnas
födelse å ena sidan lekamligen af
Abraham, å andra sidan andligen af löftet
(d. v. s. af evangelium) genom tron. Att
de »räknas till säd», det vill säga, att Gud
räknar endast dessa till den säd, som
löftet om välsignelsen gäller. — Att för öfrigt
Paulus här endast talar om judar och ic&
om hedningar, synes af sammanhanget,
som just går ut på att visa, att Gud icke
brutit sitt löfte till Israel för det, att icke
alla judar varda frälsta.
9. Ty ett löftesord är detta
ord: Vid denna tid* skall jag
komma, och Sara skall hafva en
son.**
« vid denna tid nästa år.
** Se 1 Mos. 18: lo, 14.
10. Men icke (hon) allenast,*
utan äfven Rebecka, som var
haf-vande af en enda,** (nämligen)
Isak, vår fader t
1 Mos. 25: 21 f.
* Hvad apostelen sagt om det sanna
barnaskapet af Abraham, bevisas icke
allenast af Abrahams söners utan äfven af
Isaks söners exempel. Man kunde
möjligen mot det förra exemplet invända:
»Is-mael var oäkta son af Abraham; dessutom
förföljde han Isak (Gal. 4: 29); och deri
hade det sin grund, att Isak vardt
utko-rad framför Ismael.» Men ingendera af
dessa invändningar kaa göras med
afse-ende på Jakobs utkorelse framfor Esau.
Ty dels voro dessa begge äkta söner af
Isak, dels var utkorelsen skedd, redan in
nan de voro födda, och således innan de
hade gjort, vare sig godt eller ondt.
** Esau och Jakob hade en och samma
fader lika väl som en och samma moder.
t Paulus afbryter här meningen till
följd af den i nästa vers följande
mellan-meningen, och sedan afslutar han den icke.
Se anm. till kap. 5: 14. Men han vill
säga, att samma lärdom som vi hemta ur
historien om Agars och Saras söner, samma
lärdom hemta vi af historien om
Rebeckas söner.
11. ty när barnen ännu icke
hade blifvit födda, ej heller hade
gjort något godt eller dåligt,* så,
på det att Guds föresats enligt
utkorelse** skulle blifva
bestående,*** icke (på grund) af
ger-ningar utan af den kallande, f
♦ hvaraf är klart, att Guds
utkorelsebeslut icke hade sin grund i någon deras
gerning, vare sig god eller ond. Om ordet
dåligt se anm. till Joh. 3: 20.
** d. v. s. Guds utkorelsebeslut. Guds
föresats att gifva Abrahams barn den
mes-sianska frälsningen gälde icke alla
Abrahams efterkommande utan endast dem, som
han dertill hade utvalt. Den var alltså
en »föresats enligt utkorelse» eller ett
ut-Jcorelseheslut Och på det att detta måtte
stå fast, sades äfven åt Rebecka, att af
hennes söner den större skulle vara träl
åt den mindre. Deri framträdde alltså
samma utkorelse som i fråga om
Abrahams två sö-ner.
Ordagi-ant: förblifva.
t Utkorelsebeslutets bestånd skulle icke
bero på menniskans gerningar utan hafva
sin grund endast i Gud, som till den
mes-sianska frälsningen kallar dem, som han
dertill förut bestämt (kap. 8: 30). — Med
dessa ord vill Paulus alls icke uttala, att
Guds utkorelsebeslut är godtyckligt, utan
endast att det helt och hållet har sin grund
uti hans eget väsen. Men i hans väsen
finnes intet godtycke. Närmast beror
utkorelsebeslutet på hans förutseende (kap.
8: 29).
12. vardt det sagdt till henne:
Den större skall vara träl åt den
mindre,*
* I 1 Mos. 25: 2 3, som Paulus här
anför, är fråga om de två folk, som skulle
härstamma från Esau och Jakob, nämligen
edomeerna och israeliterna. I dessa sina
efterkommande skulle den större (Esau)
blifva träl åt den mindre (Jakob). Detta
gick i fullbordan, då David underkufvade
Edom (2 Sam. 8: 14). Sedan tillkämpade
sig edomeerna visserligen friheten under
konung Joram (2 Kon. 8: 20), men
under-kufvades åter af Amazia och Asarja eller
Ussia (2 Kon. 14: 7, 22). Än en gång
gjorde de sig fria under Ahas regering
(2 Krön. 28: 17), men underkufvades åter
59 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
