Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till rom arena.
Kap. 14: 15 — 19.
lossningen från synden och alla dess
följder, den fullkomliga återställelsen till
bar-naskapeta herrlighet. Derfdr framställer
det regelmessigt frälsningen såsom något
tillkommande, som är att vänta, när
Kristus kommer igen (se anm, till kap. 5: 9).
Och om det någon gång säges, att de
troende Jiafva hlifvit frälsta (se Ef. 2: 5, s),
så förklarar apostelen detta uttryck här, då
han säger: vi hafva blifvit frälsta i
hoppet. Vi ega frälsningen men ännu blott
i boppet. Jemför anm. till v. 80.
** Ordet »hopp» betecknar här såsom
ofta annars den sak, som man hoppas.
Jemför Kol. 1: 5, Ebr. 6: 18.
f Man kan icke på samma gång se och
hoppas en sak. Seendet förutsätter, att
saken är närvarande, hoppet sträcker sig
efter det tillkommande.
25. Men om vi hoppas det,
som vi icke se, så vänta vi efter
det med uthålligliet.*
* När man hoppas något, så är man
uthållig i att vänta derpå. Hvad man
der-emot icke riktigt hoppas, det kan man
icke heller uthålligt vänta på, i fall det
dröjer.
26. Men sammalunda*
hjel-per** ock anden vår svaghet,
ty hvad vi skola bedja, efter som
det är nödvändigt, f det veta vi
icke, men anden sjelf beder ff
för oss med outsägliga suckar.fff
* På samma gång som vi sjelfva sucka
(v. 23), så understödjer den helige anden
oss derigenom, att han suckar med.
** Grundtextens ord betecknar
egentligen, att anden tager i med oss. Se samma
ord i Luk. 10: 4 0. När vi sucka, så
tager också anden i och suckar med.
*** d. v. s. han hjelper, han tager i
med oss, som äro svaga (se anm. till
Mark. 9: 24). Med svagheten kan Paulus
mena vår vanmakt i allmänhet, hvilken
anden med sina suckar understödjer, så
att vi icke duka under. Men han kan
ock mena särskildt vår svaghet i att bedja,
hvilken svaghet anden stärker genom att
sucka med. Det senare är väl enligt
sammanhanget med de näst följande orden
sannolikast.
f Vi veta icke, hvad som för hvarje
särskildt förhållande kan vara nödvändigt
att bedja om. Ett exempel derpå läsa vi
i 2 Kor. 12: 8 f., der Paulus tre gånger bad
om att blifva qvitt »pålen i köttet». Den
gången förstod han icke, hvad som var
nödvändigt att bedja om. — Vanligen
fattas apostelens ord, såsom ville han säga:
Vi veta icke, huru vi skola bedja o. s. v.
Men Paulus säger icke huru utan hvad
och talar således icke om bönens
heshaf-fenhet utan om hennes innehåll,
tt Grundtextens ord uttrycker, att
någon träder fram förebedjande för en annan.
Detta gör den helige anden.
ttt suckar, som icke kunna klädas i
menskliga ord. Dessa suckar förnimmer
den troende, fastän han icke i ord kan
uttrycka deras innehåll. Märk här åter,
huru bestämd t den guddomlige anden, som
bor i de troende, skiljes från deras egen
ande. Jemför v. 16. Den, som skall
framträda bedjande för en annan, måste vara
en annan person än denne.
27. Men den, som ransakar
hjertan,^’ vet, hvad andens sinne
ty^’^^ enligt Guds vilja f
beder han för heliga, tf
1 Krön. 28: 9.
Det är i de troendes hjertan, som
den förebedjande andens outsägliga suckar
(v. 26) nppstiga. Med »den som ransakar
hjertan» menar apostelen naturligtvis Gud.
** hvad det är, som anden suckar och
traktar efter (jemför v. 6).
Han vet, hvad anden åtrår, och han
vet, att det är godt, ty...
f Ordagrant: enligt Gud, d. v. s. i
öfverensstämmelse med Guds vilja.
tt d. v. s. för sådana, som äro heliga.
28. Men vi veta * att för
dem, som älska Gud,**
samverkar allt*** till godo,t för dem
som äro kallade efter föresats, ff
* Paulus angifver här en ny grund för
vissheten derom, att på lidandena med
Kristus skall följa evig herrlighet (v. 17 f.).
Han har förut anfört l:o) skapelsens
längtan, 2:o) de troendes egen suckan, 3:o)
andens suckan. Nu tillägger han såsom
ytterligare grund de troendes medvetande
derom, att allt samverkar till godo för dem,
och det på grund af Guds utkorelse.
** Att Paulus här särskildt framhåller
den egenskapen hos de troende, att de
»älska Gud», har väl sin grund deri, att
den längtan och suckan efter Gud, som
han nyss talat om, är ett uttryck af
kärlek till Gud.
— 53 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
