Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. B: 20—2é.
Pauli bref till romareöä.
genom hela kroppen. Detta berodde
der-på, att Gud hade- så inrättat skapelsen.
I honom, i hans vilja och anordning hade
det alltså sin grund, att skapelsen vardt
underkastad förgängelse, när menniskan
föll i synd. Detta är, hvad Paulus menar,
när han säger, att det var för Guds skull,
hon blef så underkastad.
ft Sammanhanget är: hon vardt
förgängelsen underkastad på en förhoppning,
nämligen en förhoppning att en gång varda
frigjord.
21. emedan äfven skapelsen
sjelf* skall varda frigjord ifrån
förstörelsens träldom** till Guds
barns herrlighets frihet, f
* Här synes, att Paulus med skapelsen
menar den förnuftslösa skapelsen.
** den träldom, som består i
förstörelsen. Den ständiga förstörelse, som
pågår i naturen, är nämligen en följd och
derigenom äfven ett uttiyck af naturens
underkastelse under fåfångligheten (v. 20).
f d. v. s. den frihet från förgängelse,
som utmärker Guds barns herrlighet. Guds
barn äro nu i anseende till sin kropp
underkastade förgängelse, äfven de. Men
när herrligheten kommer, då skola de
frigöras från densamma. Och denna frihet
skall komma äfven naturen till del.
Sedan hon] fått i förstörelsens träldom
känna följderna af menniskans synd, skall
hon ock få deltaga i följderna af
menniskans återställelse. Jemför Matt. 19: 28.
Har till följd af det organiska
sammanhanget inom skapelsen menniskans fall
inverkat förstörande på naturen, så skall
menniskans upprättelse också verka
återställande på samma natur. Märk, huru
enligt dessa Pauli ord frälsningen i Kristus
sträcker sig icke blott till menniskan utan
medelbart äfven till naturen. Kristi verk
är att bota all den skada, som menniskans
synd vållat.
22. Ty vi veta, att hela
skapelsen suckar tillsammans* och
lider barnsnöd tillsammans*^ ända
till nu. t
* Alla de särskilda delarna af
skapelsen sucka tillsammans. I detta ord
fram-ställes skapelsens längtan efter frigörelse
såsom förenad med suckan öfver träldomen.
** Naturen befinner sig likasom i en
barnsnöd, ur hvilken en gång skall
framfödas en ny tingens ordning, der ingen
förstörelse mer skall vara. Och hon »lider
barnsnöd tillsammans», d. v. s. alla natu-
rens delar äro tillsammans inbegripna i
denna barnsnöd. Det är en
utomordentligt storartad åskådning af naturens
närvarande tillstånd, Paulus i dessa ord uttalar.
t Allt ifrån menniskans fall ända till
nu har denna barnsnöd pågått och pågår
fortfarande. Slutet af denna barnsnöd
skall blifva förstöring af skapelsens
närvarande form (1 Kor. 7: si) genom eld
(2 Petr. 3: lo), hvarefter hon skall
framstå i ny skepnad oförgänglig (2 Petr.
3: 13).
23. M en icke allenast (hon)
utan ock vi sjelfva, som hafva
andens förstling,* vi sjelfva**
sucka också inom oss sjelfva,***
väntande efter barnaskap,f vår
kropps återlösning. ff
* d. v. s. vi troende, som hafva fått
anden såsom en forstlingsgåfva och
der-med äfven såsom en pant på den
fullkomliga herrlighet, som vi hafva att vänta.
Jemför 2 Kor. 1: 22, 5: 6, Ef. 1: 14.
** A postelen upprepar med eftertryck:
vi sjelfva.
*** i våra hjertau.
f Om detta ords betydelse se anm. till
v. 15.
tt Till barnaskapet i högsta mening
hör icke blott den inre menniskans
om-skapning utan äfven kroppens frigörelse
från all brist (1 Kor. 15: 61, 2 Kor. 5: 2
följ.. Fil. 3: 21). Det innefattar ÄeZa
menniskans återställelse till, hvad hon af Gud
från begynnelsen var ämnad att vara
(jemför Matt. 5: 9, 45, Luk. 20: 3 6). Derför
är barnaskapet ännu väsentligen något
tillkommande och såsom sådant ett föremål
för de troendes hopp. Se anm. till Joh.
15: 8. — Märk för öfrigt, huru kroppens
befrielse från all brist kallas en återlösning.
Jemför Luk. 21: 28 och se anm. till Matt.
20: 28.
24. Ty i hoppet hafva vi
blif-vit frälsta;* men ett hopp, som
synes,** är icke hopp, ty hvad
någon ser, hvarför hoppas han
det också?f
Ebr. 11: 1.
* Märk, huru apostelen här framställer
frälsningen såsom tillkommande. I viss
mening kan man väl säga, att den troende
är frälst, då han blifvit upprättad ur
synden. Men enligt nya testamentets
språkbruk är frälsningen den fullkomliga för-
52 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
