Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 8 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pauli bref till romarena.
Kap.
1—3.
8 Kapitlet.
Ingen fördömelse utan endast salighet finnes
för dem, som aro i Kristus (v. 1—11). Derför
böra de icke lefva efter köttet (v. 12—17). Att
på den nuvarande tidens lidanden skall följa
herrlighet, det bevisar skapelsens längtan (v.
18—22), de troendes egen suckan (v. 23—25),
den helige andens suckan i dem (v. 26—27),
G-uds utkorelse (v. 28—30). Ingenting skall
kunna skilja den troende från Kristi kärlek (v.
31—39).
F. /—17 aftonsängstext femtonde sönd. e. tref. I.
12 — 17 episteltext åttonde söndagen efter tref,
18—23 episteltext fjerde söndagen efter tref.
18—39 aftonsångstext sextonde sönd. e. tref. I.
Alltså* är nu** ingen
fördömelse för dem, som äro i
Kristus Jesus, f
* A postelen drager här slutsatsen ur hela
sin föregående framställning om
rättfärdig-görelsen af tron.
** Det ligger i grundtexten starkt
eftertryck på ordet nu, Apostelen framhåller
de troendes nuvarande tillstånd i motsats
mot deras förra tillstånd, då de icke voro
troende, utan fördömelse hvilade öfver dem.
t Se kap. 6: 5 (och anm. dertill), Gal.
8: 27.
2. Ty lifvets andes lag* har
1 Kristus Jesus** gjort digf fri
ifrån syndens och dödens lag. ff
Med lifvets andes lag menas lifvets
andes regering i den troende menniskan. Det
förra tillståndet, då hon stod under
syndens lydnad (kap. 6: le), är nu upphäfdt
derigenom, att den helige anden tagit
väldet i henne, så att ham vilja blifvit den
lag, som beherskar hennes lif. Och såsom
syndens herravälde hade fördömelse och
död till följd, så har andens regering
evigt lif till följd, och det är fördömelsens
motsats. Derför kallas anden för lifvets
ande, d. v. s. den ande, som gifver lifvet.
** Genom den troendes förening med
Kristus Jesus är det, som den helige
anden blifvit bestämmande i hans lif till
frigörelse från syndens lag.
f I somliga handskrifter af grundtexten
står det mig.
ff Med syndens och dödens lag menas
syndens och dödens herravälde hos den
oomvände. Detta herravälde kallas en lag
derför, att det är synden och döden, som,
så att säga, bestämma öfver menniskan i
det tillståndet. Frigörelse från syndens och
dödens lag visar sig deri, att den troende
med sinnet är träl åt Guds lag (kap. 7:
2 5) och icke mer vandrar efter köttet
(kap, 8: é) eller är efter köttet (kap. 8r
5), ehuru han ännu har kött (kap. 7: 18),
som är syndigt (kap. 7: 21, 2 5), och sont
ofta hindrar honom att göra det goda,
som han vill, samt fångar honom (kap.
7: 2 3) så, att han gör det onda, som han
hatar, hvilket alls icke är liktydigt med
träldom under synden (kap. 7: 20).
Jem-för kap. 6; 16 och anm. till kap. 8: 4.
3. Ty det för lagen omöjliga,*
hvari han var svag genom
köttet** — Grud fördömde synden***
i köttet, t hafvande sändtff sin
egen Son i synds kötts likhet fff
och för synds skull,*t
Fil. 2: 7.
* nämligen att bryta syndens herravälde.
** Köttet gjorde honom i den punkten
vanmäktig. Apostelens ord kunna ock
betyda: emedan han var svag genom
köttets-Men den andra öfversättningen är att
föredraga. Paulus vill nämligen icke
framhålla lagens vanmakt i allmänhet utan
endast i en viss punkt.
*** Meningen blir för våra öron icke
riktigt grammatisk. Vi skulle säga: Gud
fördömde — hvilket för lagen var en
omöjlig sak — Gud fördömde synden i köttet.
Att Gud fördömde synden, det vill säga,,
att han dömde henne att förlora det
herravälde, som hon förut hade utöfvat öfver allt,,
hvad menniska hette. Apostelen har valt
ordet »fördömde» med afseende på v. 1.
Synden vållade oss fördömelse förut, nii
är hon sjelf fördömd, och derför fins ingens
fördömelse för oss, som äro i Kristus,
t d. v. s. i den menskliga
naturen.-Det var nämligen i Kristi menskliga
natur, som syndens makt bröts, i det hon
fåfängt sökte taga välde öfver honom.
Genom Adams fall kom synden till välde i?
den menskliga naturen. Detta välde
fortplantas genom hela hans slägte. Genom
Kristi fullkomliga rättfärdighet bröts
syndens välde i den menskliga naturen.
Verkningarna af denna hans seger sträcka sig;
genom hela skaran af dem, som äro
förenade med honom, så att de varda
frigjorda från syndens makt och all
fördömelse. Se kap. 5: 12 följ.
tt d. v. s. derigenom att han
sände.-I och med det att Gud sände sin egen^
son, hade han dömt synden till förlust af
sitt förra välde i menskligheten. Denna
dom verhstäldes, d. v. s. syndens välde ItrötS’
derigenom, att Kristus i hela sitt lif ocb
intill korsets död var sin fader fullkomligt:
lydig (Fil. 2: 8) och gjorde alltid, hvad
— 47 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
