Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 2 Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 8: 28 — 32.
Pauli bref till romarena.
Du, som stygges vid
afgudabil-derna, föröfvar du tempelstöld?*
* Under det att judarna afskydde alla
afgudar, var det icke alls ovanligt, att de,
när tillfälle gafs, stulo dyrbarheter ur de
hedniska afgudarnas helgedomar. En
antydan derom kan man se i Ap. G. 19: 3 7.
Somliga bibeltolkare tro, att apostelen
syftar på den bland judarna ej sällsynta
oärlighet, som bestod deri, att de undansnillade
en del af, hvad de enligt Mose lag voro
pligtiga att lemna till helgedomen i
Jerusalem. Detta kan emellertid grundtextens
ord icke betyda, hvarförutom
sammanhanget tydligen visar, att Paulus talar om
judarnas förhållande till de hedniska
afgu-darna. — För öfrigt är att märka, att v.
21 och 22 äfven kunna fattas såsom
påstående i st. f. fråga, nämligen sålunda:
Du som lär andra, du lär icke dig sjelf;
du som predikar att icke stjäla, du stjäl
o. s. v.
23. Du, som berömmer dig i
lag,* vanärar du Gud genom
lagens** öfverträdande?
* d. v. s. berömmer dig af att ega en
uppenbarad lag.
** den dig gifna lagens.
24. Ty Guds namn smädas för
eder skull bland hedningarna,*
såsom dét är skrifvet.**
2 Sam. 12: 14. Hes. 36: 20 f.
* Juden vanärade Gud, då han genom
sitt syndiga lefverne gaf hedningarna
anledning att smäda den Gud, som han
berömde sig af. Hedningarna trodde
nämligen, att judarnas Gud vat likadan som
judarna sjelfva.
** Paulus gör här användning af ett
gammaltestamentligt ord, nämligen Es. 52:
5. Hos profeten syfta orden på, huru
Guds namn blef försmädadt af de
tyranner, som hade underkufvat Israels folk
och förtryckte det. För apostelen kom
det här icke an på deras ursprungliga
historiska betydelse. Detta angifver han ock
derigenom, att han sätter orden: »såsom
det är skrifvet», sist, hvilket han aldrig
gör, när han till verklig bekräftelse af
sina ord anför en profetisk utsaga i dess
egentliga eller messianska betydelse.
25. Ty* omskärelse gagnar**
väl, om du fullgör*** lag, men
är du lags öfverträdare, så liar
din omskärelse blifvit förhud.f
I Kor. 7: 19.
* Sammanhanget är: Om du nu emot
denna dom invänder, att du också är
omskuren, så gagnar en sådan invändning
ingenting, ty omskärelsen gagnar, om du håller
lagen, men icke annars.
** Omskärelsen var en yttre handling,
men dess frukt var en andlig välsignelse.
Den var således icke blott en symbolisk
handling utan ett verkligt medel för
meddelande af andligt godt. Det gagn, som
den medförde, berodde dock på lagens
hållande. Med denna anmärkning vill
naturligtvis apostelen icke förneka
omskärelsens nytta för de späda barnen, som
blefvo omskurna på åttonde dagen efter
sin födelse, och hos hvilka det ännu icke
kunde blifva tal om ett lagens hållande i
egentlig mening. Den välsignelse, som
omskärelsen i och för sig medförde, förlorade
juden, om han under sin uppväxt afvek
från lagen. Men vardt han lydig lagen igen,
så var han åter genast delaktig af
omskärelsens gagn. För frågan om »den kristna
omskärelsen» (d. v. s. dopet) samt dess
förhållande till tron är detta mycket lärorikt.
*** Ordagrant: utöfvar.
f så att du lika väl som den oomskurne
hedningen är hemfallen under Guds dom.
26. Om alltså förhuden* håller
lagens stadgar,^* skall (då) icke
hans förhud räknas till
omskärelse ?t
* d. v. s. den oomskurne hedningen.
** Härmed vill apostelen icke säga, att
en hedning såsom sådan verkligen kan hålla
den mosaiska lagens stadgar. Men om han
håller dem, så skall han i domen erhålla
abrahamsvälsignelsen lika så visst, som
om han varit omskuren. Att Paulus här
icke tänker på den genom tron på Kristus
omvände hedningen, är klart dels af
jem-förelsen med v. 14 f., dels deraf att en
sådan hedning redan har en uppenbarelse,
som är vida högre än den mosaiska lagen.
Hvad Paulus här utvecklar, det är den
stora grundsatsen, att juden icke står bättre
inför Gud än hedningen för det, att han
har lagen och omskärelsen. Och för att
alldeles klart ådagalägga riktigheten af denna
grundsats, tänlcer han sig en hedning, som,
utan att ega den mosaiska lagen eller vara
omskuren, likväl lefver just så, som den
mosaiska lagen fordrar. — Om det ord,
som vi här öfversatt med »stadgar», se anm,
till kap. 5: 18.
— 16 __
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
