- Project Runeberg -  Bibeln / Nya testamentet. Ny öfversättning med förklarande anmärkningar af P. Waldenström, 1894. Andra delen /
10

(1917) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pauli bref till romarena - 1 Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kap. 8: 28 — 32.

Pauli bref till romarena.

likheten af en förgänglig
menni-skas och foglars och fyrfotadjurs
ock kräldjurs** bild.***

2 Kon. 17: 2 9. Ps. 106: 20 f. Es.
40: 18 följ. Jer. 2: 11. Ap. G. 17: 29.

* Den allena tillbedjansvärde Guden
hafva de utbytt mot o. s. v. Att Paulus
säger »Guds herrlighet» i stället för »den
herrlige Guden», det sker enligt ett i nya
testamentet vanligt uttryckssätt. Jemför
v. 25 och se anm. till Mark. 9: 24.

^ ** Paulus åsyftar härmed dels
grekernas (och romarenas) afgudadyrkan, som
framstälde gudarna under bilden af
förgängliga menniskor (se Ap. G. 14: 12, 13,
19: 24, 2 7, 35), dels egypternas
afgudadyrkan, deri gudarna framstäldes under
bilden af foglar, oxar och ormar.

d. v. s. mot falska gudar, som likna
bilden af o. s. v.

24. För den skull* har Gud
öfverlemnat dem i deras hjertans
begärelser till orenhet,** att deras
kroppar måtte skändas bland
dem,***

f, * Till straff för detta deras affall.

** Fångna, som de äro, i deras hjertans
lustar, har Gud öfverlemnat dem till att
bedrifva orenhet. Den andliga
verldsord-ning, enligt hvilken affall från Gud måste
leda till sedligt förfall, har sin grund i
Gud. Det kan der för med full sanning
sägas, att det är han, som öfverlemnar
de affälliga till orenhet. Jemför Es. 6:
10, Job. 8: 4, Ps. 69: 28, 81: 13, Ap. G.
7: 42, 2 Tess. 2: 11 f.
, *** d. v. s. att de måtte inbördes skända
sina kroppar. Somliga bibeltolkare
öfver-sätta: att deras kroppar måtte skändas på
dem, d. v. s. att de må skända sina
kroppar hvar och en på sig sjelf (se 1 Kor.
6: 18). Begge öfversättningarna gå an.
Otuktslustan framställ es af Paulus
öfver-allt såsom en särskildt hednisk styggelse.
Denna lustas öfverhandentagande bland de
kristna folken bådar derför en inbrytande
och öfverhandentagande hedendom.

25. hvilka hafva utbytt Guds
sanning* mot lögnen** och
fruktat och dyrkat*** skapelsenf
framför skaparen,!t hvilken är
väl-signadfff i evighet.*f Amen.

Rom. 9: 5. 2 Kor. 11: si.

* d. v. s. den sanne Guden (jemför v.

23). Apostelen anför här åter grunden
till den Guds dom, hvarom han talar.

** Med lögnen menar apostelen
afgu-darna, hvilka äro likasom den
förkroppsligade lögnen.

*** De hafva i hjertat fruktat och
genom yttre gudstjensthandlingar dyrkat. Det
ord, som vi öfversatt med fruMaj
betecknar den vördnad och fruktan, som man
egnar Gud. Nära slägt med detta är ock
det ord, som vanligen öfversättes med
»gu-delig»), »gudfruktig» (se t. ex. Ap. G. 10:
2, 7, 22: 12).

t d. v. s. skapade ting (se anm. till
kap. 8: 19).

fi* Detta uttryck kan antingen betyda:
mer än skaparen, eller ock: med
uteslutande af skaparen. Sammanhanget afgör
i hvarje fall, hvad meningen är. Här är
den senare uppfattningen den riktiga.
Hedningarna hafva icke dyrkat det skapade
mer än skaparen; de hafva dyrkat det
skapade och icke skaparen.

ttt Se anm. till Matt. 25:’34.

Ordagrant: till tidsåldrarna. Se anm.
Matt. 25: 4 6.

26. För den skull har Gud
öfverlemnat dem till vanärande
lidelser;* ij deras qvinnor hafva
utbytt den naturliga brukningen**
mot den, som är mot naturen.***

3 Mos. 18: 2 3. Ef. 5: 11 f.

• Ordagrant: vanäras lidelser (se anm.
till Luk. 2: 14). De onaturliga hedniska
laster, som Paulus här omtalar, äro
framfor andra vanärande.

** af sitt kön, d. v. s. det naturliga
könsumgänget med män.

*** Dermed åsyftar apostelen den bland
hedningarna vanliga lasten, att qvinnor
bedrefvo otukt med qvinnor. Äfven bland
judarna förekom denna last.

27. Likaledes hafva ock
männen öfvergifvit qvinnans
naturliga brukning* och brunnit i sin
lusta till hvarandra, män
bedrif-vande oanständigheten på män**
och erhållande sin förvillelses
tillbörliga vedergällningf på sig
sjelfva. tt

3 Mos. 18: 22.

* det naturliga könsumgänget med
qvin-nan.

** Dermed åsyftar Paulus den bland
hedningarna vanliga så kallade sodomitiska

— 10 __

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:08:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bibeln/wald1894/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free