Bibeln / Apostlagärningarna, 26 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                   Apostlagärningarna, 26 Kapitlet

                   Paulus' försvarstal inför konung
                               Agrippa.

  1.  Agrippa sade nu till Paulus: »Det tillstädjes dig att tala för
      din sak.»  Då räckte Paulus ut handen och talade så till sitt
      försvar:

  2.  »Jag skattar mig lycklig att jag, i fråga om allt det som
      judarna anklaga mig för, i dag skall försvara mig inför dig,
      konung Agrippa,
  3.  som så väl känner judarnas alla stadgar och tvistefrågor.  Därför
      beder jag dig höra mig med tålamod.

  4.  Hurudant mitt liv allt ifrån ungdomen har varit, det veta alla
      judar, ty jag har ju från tidiga år framlevat det bland mitt
      folk och i Jerusalem.
  5.  Och sedan lång tid tillbaka känna de om mig -- såframt de nu
      vilja tillstå det -- att jag har tillhört det strängaste partiet
      i vår gudsdyrkan och levat såsom farisé.
      >Apg. 23,6.
  6.  Och nu står jag här till rätta för vårt hopp om det som Gud har
      lovat våra fäder,
      >Apg. 13,32 f.
  7.  det vartill ock våra tolv stammar, under det de tjäna Gud med
      iver både natt och dag, hoppas att nå fram.  För det hoppets
      skull, o konung, är jag anklagad av judarna.
      >Apg. 24,15.
  8.  Varför hålles det då bland eder för otroligt att Gud uppväcker
      döda?

  9.  Jag för min del menade alltså att jag med all makt borde strida
      mot Jesu, nasaréens, namn;
      >Apg. 8,3. 9,1 f. 22,4 f.
 10.  så gjorde jag ock i Jerusalem.  Och många av de heliga
      inspärrade jag i fängelse, sedan jag av översteprästerna hade
      fått fullmakt därtill; och när man ville döda dem, röstade ock
      jag därför.
 11.  Och överallt i synagogorna försökte jag, gång på gång, att genom
      straff tvinga dem till hädelse.  I mitt raseri mot dem gick jag
      så långt, att jag förföljde dem till och med ända in i utländska
      städer.

 12.  När jag nu i detta ärende var på väg till Damaskus, med fullmakt
      och uppdrag från översteprästerna,
 13.  fick jag under min färd, o konung, mitt på dagen se ett sken
      från himmelen, klarare än solens glans, kringstråla mig och mina
      följeslagare.
 14.  Och vi föllo alla ned till jorden, och jag hörde då en röst säga
      till mig på hebreiska: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig'?
      Det är dig svårt att spjärna mot udden.'
 15.  Då sade jag: 'Vem är du, Herre?'  Herren svarade: 'Jag är Jesus,
      den som du förföljer.
 16.  Men res dig upp och stå på dina fötter; ty därför har jag visat
      mig för dig, att jag har velat utse dig till en tjänare och ett
      vittne, som skall vittna både om huru du nu har sett mig, och om
      huru jag vidare skall uppenbara mig för dig.
 17.  Och jag skall rädda dig såväl från ditt eget folk som från
      hedningarna.  Ty till dem sänder jag dig,
 18.  för att du skall öppna deras ögon, så att de omvända sig från
      mörkret till ljuset, och från Satans makt till Gud, på det att
      de må, genom tron på mig, undfå syndernas förlåtelse och få sin
      lott bland dem som äro helgade.'
      >Jes 35,5 f. 42,7. 60,1. 61,1 f. Apg. 20,32. Ef. 1,11, 18.
      >Kol. 1,12 f. 1 Petr. 2,9.

 19.  Så blev jag då, konung Agrippa, icke ohörsam mot den himmelska
      synen,
      >Gal. 1,16 f.
 20.  utan predikade först för dem som voro i Damaskus och i
      Jerusalem, och sedan över hela judiska landet och för
      hedningarna, att de skulle göra bättring och omvända sig till
      Gud och göra sådana gärningar som tillhöra bättringen.
      >Matt. 3,8.  Apg. 9,19 f., 26 f. 13,l4 f. 22,17 f.
 21.  För denna saks skull var det som judarna grepo mig i helgedomen
      och försökte att döda mig.
      >Apg. 21,30 f.

 22.  Genom den hjälp som jag har undfått av Gud står jag alltså ännu
      i dag såsom ett vittne inför både små och stora; och jag säger
      intet annat, än vad profeterna och Moses hava sagt skola ske,
      >Luk. 24,44 f.
 23.  nämligen att Messias skulle lida och, såsom förstlingen av dem
      som uppstå från de döda, bära budskap om ljuset, såväl till vårt
      eget folk som till hedningarna.»
      >Luk. 2,32. 1 Kor. 15,20. Kol. 1,18. Upp. 1,5.

 24.  När han på detta satt försvarade sig, utropade Festus: »Du är
      från dina sinnen, Paulus; den myckna lärdomen gör dig förryckt.»
      >1 Kor. 2,14.
 25.  Men Paulus svarade: »Jag är icke från mina sinnen, ädle Festus;
      jag talar sanna ord med lugn besinning.
 26.  Konungen känner väl till dessa ting; därför talar jag också
      frimodigt inför honom.  Ty jag kan icke tro att något av detta är
      honom obekant; det har ju icke tilldragit sig i någon undangömd
      vrå.
      >Joh. 18,20.
 27.  Tror du profeterna, konung Agrippa?  Jag vet att du tror dem.»

 28.  Då sade Agrippa till Paulus: »Föga fattas att du övertalar mig
      och gör mig till kristen.»
 29.  Paulus svarade: »Vare sig det fattas litet eller fattas mycket,
      skulle jag önska inför Gud att icke allenast du, utan alla som i
      dag höra mig, måtte bliva sådana som jag är, dock med undantag
      av dessa bojor.»
      >1 Kor. 7,7.

 30.  Därefter stod konungen upp, och med honom landshövdingen och
      Bernice och de som sutto där tillsammans med dem.
 31.  Och när de gingo därifrån, talade de med varandra och sade: »Den
      mannen har icke gjort något som förtjänar död eller fängelse.»
      >Apg. 23,9. 25,25.
 32.  Och Agrippa sade till Festus: »Denne man hade väl kunnat
      frigivas, om han icke hade vädjat till kejsaren.»
      >Apg. 25,11.