Bibeln / Apostlagärningarna, 25 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                   Apostlagärningarna, 25 Kapitlet

                 Paulus anklagas inför Festus, vädjar
                 till kejsaren, ställes inför konung
                               Agrippa.

  1.  Tre dagar efter det att Festus hade tillträtt hövdingdömet for
      han från Cesarea upp till Jerusalem.
  2.  Översteprästerna och de förnämsta bland judarna anmälde då inför
      honom klagomål mot Paulus.
      >Apg. 24,1 f.
  3.  För att få denne i sitt våld anhöllo de hos Festus och begärde
      såsom en ynnest, att han skulle låta hämta honom till
      Jerusalem.  De ville nämligen lägga försåt för honom, så att de
      kunde döda honom under vägen.
      >Apg. 23,15 f.
  4.  Festus svarade då att Paulus hölls i förvar i Cesarea, och att
      han själv tänkte inom kort fara dit tillbaka.
  5.  Och han tillade: »De bland eder som det vederbör må alltså fara
      dit ned med mig och framlägga sin anklagelse mot mannen, om han
      är skyldig till något ont.»

  6.  Sedan han hade vistats hos dem högst åtta eller tio dagar, kom
      han åter ned till Cesarea.  Dagen därefter satte han sig på
      domarsätet och bjöd att Paulus skulle föras fram.
  7.  När denne hade infunnit sig, omringades han av de judar som hade
      kommit ned från Jerusalem, och dessa framställde nu många svåra
      beskyllningar.  Men de förmådde icke bevisa dem,
  8.  ty Paulus försvarade sig och visade att han icke på något sätt
      hade försyndat sig, vare sig mot judarnas lag eller mot
      helgedomen eller mot kejsaren.
      >Apg. 24,12.
  9.  Men Festus ville göra judarna sig bevågna och frågade Paulus och
      sade: »Vill du fara upp till Jerusalem och där stå till rätta
      inför mig i denna sak?»
 10.  Paulus svarade: »Jag står här inför kejserlig domstol, och av
      sådan domstol bör jag dömas.  Mot judarna har jag intet orätt
      gjort, såsom du själv mycket väl vet.
 11.  Om jag nu eljest är skyldig till något orätt och har gjort något
      som förtjänar döden, så vill jag icke undandraga mig att dö; men
      om deras anklagelser mot mig äro utan grund, så kan ingen giva
      mig till pris åt dem.  Jag vädjar till kejsaren.»  --
 12.  Sedan Festus därefter hade överlagt med sitt råd, svarade han:
      »Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren skall du ock få
      fara.»

 13.  Efter några dagars förlopp kommo konung Agrippa och Bernice till
      Cesarea och hälsade på hos Festus.
 14.  Medan de nu i flera dagar vistades där, framlade Festus Paulus'
      sak för konungen och sade: »Felix har här lämnat efter sig en
      man såsom fånge;
      >Apg. 24,27.
 15.  och när jag var i Jerusalem, anmälde judarnas överstepräster och
      äldste klagomål mot honom och begärde att han skulle dömas
      skyldig.
 16.  Men jag svarade dem att det icke var romersk sed att prisgiva
      någon människa, förrän den anklagade hade fått stå ansikte mot
      ansikte med sina anklagare och haft tillfälle att försvara sig
      mot anklagelsen.
 17.  Sedan de hade kommit med mig hit, satte jag mig alltså utan
      uppskov, dagen därefter, på domarsätet och bjöd att mannen
      skulle föras fram.
 18.  Men när hans anklagare uppträdde, anförde de mot honom ingen
      beskyllning för sådana förbrytelser som jag hade tänkt mig;
 19.  de voro allenast i tvist med honom om några frågor som rörde
      deras särskilda gudsdyrkan, och angående en viss Jesus, som är
      död, men om vilken Paulus påstod att han lever.
      >Apg. 18,15.
 20.  Då jag var villrådig huru jag skulle göra med undersökningen
      härom, frågade jag om han ville fara till Jerusalem och där stå
      till rätta i denna sak.
 21.  När Paulus då sade sig vilja vädja till kejsaren och begärde att
      bliva hållen i förvar, för att sedan undergå rannsakning inför
      honom, bjöd jag att han skulle hållas i förvar, till dess jag
      kunde sända honom till kejsaren.»
 22.  Då sade Agrippa till Festus: »Jag skulle också själv gärna vilja
      höra den mannen.»  Han svarade: »I morgon skall du få höra
      honom.»

 23.  Dagen därefter kommo alltså Agrippa och Bernice, med stor ståt,
      och gingo in i domsalen, tillika med överstarna och de förnämsta
      männen i staden; och på Festus' befallning blev Paulus införd.
      >Matt. 10,18.
 24.  Då sade Festus: »Konung Agrippa, och alla I andra som ären har
      tillstädes med oss, I sen här den man för vilkens skull hela
      hopen av judar, både i Jerusalem och här, har legat över mig med
      sina rop att han icke borde få leva längre.
      >Apg. 22,22.
 25.  Jag för min del har kommit till insikt om att han icke har gjort
      något som förtjänar döden;
      >Apg. 23,9. 26,31 f.
 26.  men då han nu själv har vädjat till kejsaren, har jag beslutit
      att sända honom till denne.  Jag har emellertid icke något säkert
      besked om honom att giva min höge herre, när jag skriver.  Därför
      har jag fört honom fram inför eder, och först och främst inför
      dig, konung Agrippa, för att jag, efter det att rannsakning har;
      blivit hållen, skall få veta vad jag bör skriva.
 27.  Ty det synes mig vara orimligt att sända åstad en fånge, utan
      att på samma gång giva till känna vad han är anklagad för.»