Bibeln / Nehemja, 1 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                         Nehemja, 1 Kapitlet

                  Nehemjas bön vid underrättelsen om
                       tillståndet i Jerusalem.

  1.  Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.

      I månaden Kisleu, i det tjugonde året, när jag var i Susans
      borg,
  2.  hände sig att Hanani, en av mina bröder, och några andra män
      kommo från Juda.  Och jag frågade dem om judarna, den räddade
      skara som fanns kvar efter fångenskapen, och om Jerusalem.
  3.  De sade till mig: »De kvarblivna, de som efter fångenskapen
      finnas kvar i hövdingdömet, lida stor nöd och smälek, och
      Jerusalems mur är nedbruten, och dess portar äro uppbrända i
      eld.»
  4.  När jag hade hört detta, satt jag gråtande och sörjande i flera
      dagar och fastade och bad inför himmelens Gud.
  5.  Och jag sade: »Ack HERRE, himmelens Gud, du store och
      fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem
      som älska dig och hålla dina bud,
  6.  låt ditt öra akta härpå, och låt dina ögon vara öppna, och hör
      din tjänares bön, den som jag nu beder inför dig både dag och
      natt, för Israels barn, dina tjänare, i det att jag bekänner
      Israels barns synder, dem som vi hava begått mot dig; ty också
      jag och min faders hus hava syndat.
  7.  Vi hava svårt förbrutit oss mot dig; vi hava icke hållit de bud
      och stadgar och rätter som du gav din tjänare Mose.
  8.  Men tänk på det ord som du gav din tjänare Mose, när du sade:
      'Om I ären otrogna, så skall jag förströ eder bland folken;
  9.  men om I vänden om till mig och hållen mina bud och gören efter
      dem, då vill jag, om än edra fördrivna vore vid himmelens ända,
      likväl församla dem därifrån och låta dem komma till den plats
      som jag har utvalt till boning åt mitt namn.'
 10.  De äro ju dina tjänare och ditt folk, som du har förlossat genom
      din stora kraft och din starka hand.
 11.  Ack Herre, låt ditt öra akta på din tjänares bön, ja, på vad
      dina tjänare bedja, de som vilja frukta ditt namn; låt nu din
      tjänare vara lyckosam och låt honom finna barmhärtighet inför
      denne man.»

      Jag var då munskänk hos konungen.