Bibeln / Esra, 10 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                          Esra, 10 Kapitlet

                Israel renar sig genom att avlägsna de
                         främmande kvinnorna.

  1.  Då nu Esra så bad och bekände, där han låg gråtande framför Guds
      hus, församlade sig till honom av Israel en mycket stor skara,
      män, kvinnor och barn; ty också folket grät bitterligen.
  2.  Och Sekanja, Jehiels son, av Ulams barn, tog till orda och sade
      till Esra: »Ja, vi hava varit otrogna mot vår Gud, i det att vi
      hava tagit till oss främmande kvinnor från de andra folken här i
      landet.  Dock finnes ännu hopp för Israel.
  3.  Så låt oss nu sluta ett förbund med vår Gud, att vi, i kraft av
      Herrens rådslut och de mäns som frukta för vår Guds bud, vilja
      avlägsna ifrån oss alla sådana kvinnor jämte deras barn; så bör
      ju ske efter lagen.
  4.  Stå upp, ty dig åligger denna sak, och vi vilja vara med dig.  
      Var frimodig och grip verket an.»

  5.  Då stod Esra upp och tog en ed av de översta bland prästerna,
      leviterna och hela Israel, att de skulle göra såsom det var
      sagt; och de gingo eden.
  6.  Och Esra stod upp från platsen framför Guds hus och gick in i
      Johanans, Eljasibs sons, tempelkammare.  Och när han hade kommit
      dit, kunde han varken äta eller dricka; så sörjde han över den
      otrohet som de återkomna fångarna hade begått.

  7.  Och man lät utropa i Juda och Jerusalem, bland alla dem som hade
      återkommit ifrån fångenskapen, att de skulle församla sig i
      Jerusalem;
  8.  och vilken som icke komme till den tredje dagen därefter, i
      enlighet med furstarnas och de äldstes beslut, hans hela egendom
      skulle givas till spillo, och han själv skulle avskiljas från de
      återkomna fångarnas församling.
      >3 Mos. 27,28.
  9.  Så församlade sig då alla Judas och Benjamins män i Jerusalem
      till den tredje dagen, det är på tjugonde dagen i nionde
      månaden; och allt folket stannade på den öppna platsen vid Guds
      hus, skälvande både på grund av den sak som förelåg och på grund
      av det starka regnet.
 10.  Och prästen Esra stod upp och sade till dem: »I haven varit
      otrogna, i det att I haven tagit till eder främmande kvinnor och
      därigenom ökat Israels skuld.
 11.  Men bekännen det nu, HERREN, edra fäders Gud, till pris, och
      gören hans vilja: skiljen eder från de andra folken här i landet
      och från de främmande kvinnorna.»
 12.  Då svarade hela församlingen och sade med hög röst: »Såsom du
      har sagt, så tillkommer det oss att göra.
 13.  Men folket är talrikt, och regntiden är nu inne, och man kan
      icke stå härute; detta ärende kan ej heller avslutas på en dag
      eller två, ty vi hava mycket förbrutit oss härutinnan.
 14.  Må därför våra furstar stå redo för hela församlingen, och må
      alla i våra städer, som hava tagit till sig främmande kvinnor,
      infinna sig på bestämda tider, och med dem de äldste i var stad
      och domarna där, till dess att vi hava avvänt ifrån oss vår Guds
      vredes glöd i denna sak.»
 15.  Allenast Jonatan, Asaels son, och Jaseja, Tikvas son, trädde upp
      häremot, och Mesullam jämte leviten Sabbetai understödde dem.
 16.  Men de som hade återkommit ifrån fångenskapen gjorde såsom det
      var sagt.  Och man utsåg prästen Esra och några av huvudmännen
      för familjerna, efter de särskilda familjerna, alla namngivna;
      och på första dagen i tionde månaden satte de sig att rannsaka
      härom.
 17.  Och till första dagen i första månaden hade de avslutat
      rannsakningen om allt som angick de män vilka hade tagit till
      sig främmande kvinnor.

 18.  Bland prästernas söner befunnos följande hava tagit till sig
      främmande kvinnor: Av Jesuas, Josadaks sons, barn och hans
      bröder: Maaseja, Elieser, Jarib och Gedalja,
 19.  vilka nu gåvo sin hand därpå att de skulle avlägsna ifrån sig
      sina kvinnor; och de skulle frambära en vädur såsom skuldoffer
      för den skuld de hade ådragit sig;
 20.  av Immers barn: Hanani och Sebadja;
 21.  av Harims barn: Maaseja, Elia, Semaja, Jehiel och Ussia;
 22.  av Pashurs barn: Eljoenai, Maaseja, Ismael, Netanel, Josabad och
      Eleasa.
 23.  Av leviterna: Josabad, Simei och Kelaja, som ock hette Kelita,
      Petaja, Juda och Elieser;
 24.  av sångarna: Eljasib; av dörrvaktarna: Sallum, Telem och Uri.
 25.  Av det övriga Israel: av Pareos' barn: Ramja, Issia, Malkia
      Mijamin, Eleasar, Malkia och Benaja;
 26.  av Elams barn: Mattanja, Sakarja, Jehiel, Abdi, Jeremot och
      Elia;
 27.  av Sattus barn: Eljoenai, Eljasib, Mattanja, Jeremot, Sabad och
      Asisa;
 28.  av Bebais barn: Johanan, Hananja, Sabbai, Atlai;
 29.  av Banis barn: Mesullam, Malluk, Adaja, Jasub, Seal och Jeremot;
 30.  av Pahat-Moabs barn: Adna och Kelal, Benaja, Maaseja, Mattanja,
      Besalel, Binnui och Manasse;
 31.  vidare Harims barn: Elieser, Issia, Malkia, Semaja, Simeon,
 32.  Benjamin, Malluk, Semarja;
 33.  av Hasums barn: Mattenai, Mattatta, Sabad, Elifelet, Jeremai,
      Manasse, Simei;
 34.  av Banis barn: Maadai, Amram och Uel,
 35.  Benaja, Bedeja, Keluhi,
 36.  Vanja, Meremot, Eljasib,
 37.  Mattanja, Mattenai och Jaasu,
 38.  vidare Bani, Binnui, Simei,
 39.  vidare Selemja, Natan och Adaja,
 40.  Maknaddebai, Sasai, Sarai,
 41.  Asarel, Selemja, Semarja,
 42.  Sallum, Amarja, Josef;
 43.  av Nebos barn: Jegiel, Mattitja, Sabad, Sebina, Jaddu, Joel och
      Benaja.
 44.  Alla dessa hade tagit främmande kvinnor till hustrur; och bland
      dessa funnos kvinnor som hade fött barn.