Andra Samuelsboken, 3 Kapitlet
Davids söner. Abner går över till David,
men dödas av Joab. David sörjer däröver.
1. Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev långvarigt. Därunder
blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt
svagare och svagare.
>1 Sam. 13,14. 15,23, 28.
2. I Hebron föddes söner åt David. hans förstfödde var Amnon, som
han fick med Ahinoam från Jisreel.
>1 Sam. 25,43. 1 Krön. 3,1 f
3. Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten
Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som
var dotter till Talmai, konungen i Gesur.
>1 Sam. 25,42. 27,3
4. Den fjärde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja,
Abitals son.
5. Den sjätte var Jitream, som David fick med sin hustru
Egla. Dessa föddes åt David i Hebron.
6. Så länge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod
Abner kraftigt Sauls hus.
7. Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och
Is-Boset sade till Abner: »Varför har du gått in till min faders
bihustru?»
>2 Sam. 21,8.
8. För dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: »Är jag då
ett hundhuvud från Juda land? Just då jag bevisar barmhärtighet
mot din fader Sauls hus, mot hans bröder och hans vänner, och
icke har låtit dig falla i Davids hand, just då tillvitar du mig
att hava begått en missgärning med denna kvinna.
9. Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke hädanefter
handlar så mot David som HERREN med ed har lovat honom:
10. jag vill göra så, att konungadömet tages ifrån Sauls hus, och
att i stället Davids tron bliver upprest över både Israel och
Juda, från Dan ända till Beer-Seba.»
>Dom. 20,1. 1 Sam. 3 20.
11. Då tordes han icke säga ett ord mer åt Abner, av fruktan för
honom.
12. Men Abner skickade strax sändebud till David och lät säga: »Vem
tillhör landet?», och lät vidare säga: »Slut förbund med mig,
så skall jag bistå dig och göra så, att hela Israel går över
till dig.»
13. Han svarade: »Gott! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak
fordrar jag av dig, nämligen att du icke träder fram inför mitt
ansikte utan att hit medföra Mikal, Sauls dotter, när du kommer
för att träda fram inför mitt ansikte.»
14. Därefter skickade David sändebud till Is-Boset, Sauls son, och
lät säga: »Giv mig åter min hustru Mikal, som jag förvärvade mig
för ett hundra filistéers förhudar.»
>1 Sam. 18,25 f.
15. Då sände Is-Boset åstad och lät taga henne ifrån hennes man,
Paltiel, Lais' son.
>1 Sam. 25,44.
16. Men hennes man gick med henne och följde henne under beständig
gråt ända till Bahurim. Här sade Abner till honom: »Vänd om och
gå dina färde.» Då vände han om.
17. Och Abner hade underhandlat med de äldste i Israel och sagt:
»Sedan lång tid tillbaka haven I sökt att få David till konung
över eder.
18. Fullborden nu edert uppsåt, ty så har HERREN sagt om David:
Genom min tjänare Davids hand skall jag frälsa mitt folk Israel
ifrån filistéernas hand och ifrån alla dess fienders hand.»
19. Likaledes talade Abner härom med benjaminiterna. Därefter gick
Abner ock åstad for att tala med David i Hebron om allt vad
Israel och hela Benjamins hus hade funnit lämpligt att svara.
>1 Krön 12,29.
20. När då Abner, åtföljd av tjugu man, kom till David i Hebron,
gjorde David ett gästabud för Abner och hans män.
21. Och Abner sade till David: »Jag vill stå upp och gå åstad och
församla hela Israel till min herre konungen, för att de må
sluta förbund med dig, så att du bliver konung på vad villkor
dig lyster.» Sedan lät David Abner gå, och han drog bort i frid.
22. Just då kommo Davids folk och Joab hem från ett strövtåg och
förde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke längre kvar
hos David i Hebron, ty denne hade låtit honom gå, och han hade
dragit bort i frid.
23. Men när Joab och hela hans här kom hem, berättade man för honom
och sade: »Abner, Ners son, kom till konungen, och denne lät
honom gå, och han drog bort i frid.»
24. Då gick Joab in till konungen och sade: »Vad har du gjort! Då nu
Abner hade kommit till dig, varför lät du då honom gå, så att
han fritt kunde draga sina färde?
25. Du känner väl Abner, Ners son? Han kom hit för att bedraga dig.
Han ville utforska ditt görande och låtande, och utforska allt
vad du förehar.
26. Sedan, när Joab hade gått ut från David, sände han bud efter
Abner, och sändebuden förde denne tillbaka från Bor-Hassira. Men
David visste intet därom.
27. När Abner så hade kommit tillbaka till Hebron, förde Joab honom
avsides till mitten av porten, under förevändning att tala
enskilt med honom; där sårade han honom till döds med en stöt i
underlivet -- detta for att hämnas sin broder Asaels blod.
>2 Sam. 2,23. 20,10. 1 Kon. 2,5.
28. När David sedan fick höra detta, sade han: »Jag och mitt
konungadöme äro oskyldiga inför HERREN evinnerligen till Abners,
Ners sons blod.
29. Må det komma över Joabs huvud och över hela hans faders hus; och
må i Joabs hus aldrig fattas män som hava flytning, eller som
äro spetälska, eller som stödja sig på krycka, eller som falla
för svärd, eller som lida brist på bröd.»
>3 Mos 15,2 f. 1 Kon. 2,5 f., 28 f.
30. Så hade nu Joab och hans broder Abisai dräpt Abner, därför att
denne hade dödat deras broder Asael vid Gibeon, under striden.
31. Och David sade till Joab och allt folket som var med honom:
»Riven sönder edra kläder och höljen eder i sorgdräkt och hållen
dödsklagan efter Abner.» Och konung David gick själv bakom
båren.
32. Så begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i gråt vid
Abners grav, och allt folket grät.
33. Och konungen sjöng följande klagosång över Abner:
»Måste då Abner dö en gudlös dåres död?
34. Dina händer voro ju ej bundna,
dina fötter ej slagna i fjättrar.
Du föll såsom man faller för ogärningsmän.»
Då begrät allt folket honom ännu mer.»
35. Och allt folket kom för att förmå David att äta något under
dagens lopp; men David betygade med ed och sade: »Gud straffe
mig nu och framgent, om jag smakar bröd eller något annat,
förrän solen har gått ned.»
36. När folket hörde detta, behagade det dem alla väl, likasom allt
annat som konungen gjorde behagade allt folket väl.
37. Och allt folket och hela Israel insåg då att konungen ingen del
hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit dödad.
38. Och konungen sade till sina tjänare: »I veten nogsamt att en
furste och en stor man i dag har fallit i Israel.
39. Men jag är ännu svag, fastän jag är smord till konung, och dessa
män, Serujas söner, äro starkare än jag. HERREN vedergälle den
som ont gör, efter hans ondska.»
>Ps. 62,13. 125,5.
Project Runeberg, Tue Aug 14 17:15:09 2018
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bibeln/10_03.html
