Bibeln / Andra Samuelsboken, 2 Kapitlet (1917) - Tema: Christian Literature Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

                    Andra Samuelsboken, 2 Kapitlet

               David konung över Juda.  Is-Boset konung
                 över Israel.  Krig mellan dem.  Asael
                           dödad av Abner.

  1.  Därefter frågade David HERREN: »Skall jag draga upp till någon
      av Juda städer?»  HERREN svarade honom: »Drag upp.»  Då frågade
      David: »Vart skall jag draga upp?», Han svarade: »Till Hebron.»
      >1 Sam 23.2 f. 30,7 f.
  2.  Så drog då David ditupp jämte sina båda hustrur, Ahinoam från
      Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru.
      >1 Sam. 25,40 f. 27,3.
  3.  David lät ock sina män draga ditupp, var och en med sitt
      husfolk; och de bosatte sig i Hebrons städer.
      >Jos. 21,11.
  4.  Dit kommo nu Juda män och smorde David till konung över Juda
      hus.

      När man berättade för David att det var männen i Jabes i Gilead
      som hade begravit Saul,
      >1 Sam. 31,13.
  5.  skickade David sändebud till männen i Jabes i Gilead och lät
      säga till dem: »Varen välsignade av HERREN, därför att I haven
      bevisat eder herre Saul den barmhärtighetstjänsten att begrava
      honom!
  6.  Så må nu ock HERREN bevisa barmhärtighet och trofasthet mot
      eder.  Själv vill jag också göra eder gott, därför att I haven
      gjort detta.
  7.  Varen alltså nu vid gott mod och oförskräckta, fastän eder herre
      Saul är död; det är nu jag som av Juda hus har blivit smord till
      konung över dem.»

  8.  Men Abner, Ners son, Sauls härhövitsman, tog Sauls son Is-Boset
      och förde honom över till Mahanaim
      >1 Sam. 14,50.
  9.  och gjorde honom till konung i Gilead och asuréernas land och
      Jisreel, så ock över Efraim, Benjamin och hela det övriga
      Israel.
 10.  Sauls son Is-Boset var fyrtio år gammal, när han blev konung
      över Israel, och han regerade i två år.  Allenast Juda hus höll
      sig till David.
 11.  Den tid David var konung i Hebron över Juda hus utgjorde
      sammanräknat sju år och sex månader.
      >2 Sam. 5,5.

 12.  Och Abner, Ners son, drog ut med Sauls son Is-Bosets folk ifrån
      Mahanaim till Gibeon.
 13.  Joab, Serujas son, och Davids folk drogo också ut; och de mötte
      varandra vid Gibeons damm.  Där stannade de på var sin sida om
      dammen.
      >1 Krön. 2,16.
 14.  Och Abner sade till Joab: »Må vi låta några unga män stå upp och
      utföra en krigslek i vår åsyn.»  Joab svarade: »Må så ske.»
 15.  Då stodo de upp och gingo fram i lika antal: tolv för Benjamin
      och för Sauls son Is-Boset, och tolv av Davids folk.
 16.  Och de fattade varandra i huvudet och stötte svärdet i sidan på
      varandra och föllo så allasammans därför blev detta ställe
      kallat Helkat-Hassurim[1] vid Gibeon.

 17.  Sedan begynte en mycket hård strid på den dagen; men Abner och
      Israels män blevo slagna av Davids folk.
 18.  Nu funnos där tre söner till Seruja: Joab, Abisai och Asael.  Och
      Asael var snabbfotad såsom en gasell på fältet.
 19.  Och Asael förföljde Abner, utan att vika undan vare sig till
      höger eller till vänster från Abner.
 20.  Då vände Abner sig om och sade: »Är det du, Asael?»  Han svarade:
      »Ja.»
 21.  Då sade Abner till honom: »Vänd dig åt annat håll, åt höger
      eller åt vänster.  Angrip någon av de yngre och försök att taga
      hans rustning.»  Men Asael ville icke låta honom vara.
 22.  Då sade Abner ännu en gång till Asael: »Låt mig vara.  Du vill
      väl icke att jag skall slå dig till jorden?  Huru skulle jag
      sedan kunna se din broder Joab i ansiktet?»
 23.  När han ändå icke ville låta honom vara, gav Abner honom med
      bakändan av sitt spjut en stöt i underlivet, så att spjutet gick
      ut baktill; och han föll ned där och dog på stället.  Och var och
      en som kom till platsen där Asael hade fallit ned och dött
      stannade där.
      >2 Sam. 3,27, 30. 20,12.

 24.  Och Joab och Abisai förföljde Abner.  Men när solen hade gått ned
      och de hade kommit till Ammahöjden, som ligger gent emot Gia, åt
      Gibeons öken till,
 25.  då samlade sig Benjamins barn tillhopa bakom Abner, så att de
      utgjorde en sluten skara, och intogo en ställning på toppen av
      en och samma höjd.
 26.  Och Abner ropade till Joab och sade: »Skall då svärdet få
      oavlåtligen frossa?  Förstår du icke att detta måste leda till
      ett bittert slut?»  Huru länge tänker du dröja, innan du befaller
      ditt folk att upphöra med att förfölja sina bröder?»
 27.  Joab svarade: »Så sant Gud lever: om du ingenting hade sagt, då
      hade folket först i morgon fått draga sig tillbaka och upphöra
      att förfölja sina bröder.»
 28.  Därefter lät Joab stöta i basunen; då stannade allt folket och
      förföljde icke mer Israel.  Och sedan stridde de icke vidare.

 29.  Men Abner och hans män tågade genom Hedmarken hela den natten;
      därefter gingo de över Jordan och tågade vidare hela förmiddagen
      och kommo så till Mahanaim.
 30.  Joab åter samlade tillhopa allt folket, sedan han hade upphört
      att förfölja Abner; då fattades av Davids folk nitton man utom
      Asael.
 31.  Davids folk hade däremot slagit till döds tre hundra sextio man
      av Benjamin och av Abners folk.
 32.  Och de togo upp Asael och begrovo honom i hans faders grav i
      Bet-Lehem.  Därefter tågade Joab och hans män hela natten och
      kommo i dagningen till Hebron.

[1]  Betydelsen oviss; möjligen svärdsåkern.