Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef isynnerhet hans fruktan stor för själsämbetet och allt dess
väsen. Rädsla bar han för dödsgården, kyrkan, själfva
ämbetsskruden, om den sågs på spik, för vigsel, dop och alla sakrament,
för lönekärfvarne, då de skulle »skriftas» i »skrifteladan», d. v. s.
slås mot väggarna för att minskas till sin dräktighet. Han gjorde
hälst en krok förbi de ställen, där de förekommo, dessa ting.
Och blotta tanken på dem kunde väcka upp hans ångest, hård,
onämnbar ångest. Då varkunnade sig folket och sade: Se, att han
har samma lag som trollen!» (I, 127).
Ett religionshistoriskt förlopp af analog natur föreligger
ock vid öfvergången från katolicism till protestantism. Vid
den förras bekämpande sker en dylik omvärdering, ett ytterst
intressant förhållande, som är värdt uppmärksamhet och har
sin stora betydelse i en företeelse, som strax följer att behandla.
I den gamla kyrkan lefde en rik, ljus mystik, som utgjorde
ett högst väsentligt moment i folkets religiositet. Det var en
oskyldig tro på uppenbarelser af Frälsaren, men mest af änglar
och helgon, i drömmar eller i visioner, där de kommo med ljuflig
tröst eller manade till bot och bättring. Det var den ljusa
sidan af undervärlden. Folket fann i dessa ting ett kärt tillhåll
för sitt fantasi- och känslolif och gaf en ljus tydning åt de
yttringar af själslifvet, som genom sin ovanlighet ansågos bero
af direkt öfvernaturlig inverkan. Huru betydelsefulla dessa
frågor voro i kampen mellan den nya och gamla kyrkans tro,
framgår äfven däraf, att det tionde af konung Grustafs bekanta
spörsmål af 1526 just gäller dylika ting och formuleras sålunda:
»Om man skall hålla sig vid några uppenbarelser, som sägas
skedda vara, andra än de, som i den helga skrift beslutna äro».
Peder Galle jakar, för så vidt uppenbarelserna icke befunnos
strida mot tron och skriften och finner klarligen bevisadt, »att
uppenbarelsen sker människorna genom änglarna intill domen
för människans salighets skull, att hon icke skall vara
förtappad.» Olaus Petri nekar, yttrande:
»Nu efter så är, att sanningen är i skriften rikeligen nog
uttryckt, så mycket oss görs behof till vår salighet, och att djäfvulen
vinnlägger sig natt och dag till att bedraga oss, svarar jag så till
spörsmålet, att andra uppenbarelser, än de, som i skriften stå, göras
oss till vår salighet intet behof, och att den, som andra
uppenbarelser vedertager, han gifver sig i stor farlighet, där befruktandes är,
att han varder af djäfvulen nederslagen.»
Ju längre dess skarpare skulle lutherdomen undertrycka
hela denna mystik, hvars yttringar i uppenbarelser stredo mot
läran om skriftens tillräcklighet och tydlighet och för öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
