Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Emanuel Linderholm: Ur fädernas tros- och tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
antydan om afvikelsen från den verkliga historien, får man
genom de rent historiska inslagen och karaktäristikerna
liksom af arbetets hela ton det intrycket, att förf. vill ge en i
stort och till anden sedt historiskt trogen tidsskildring af
den stora ofredens Norrland. — Skulle jag göra en
hufvudanmärkning mot förf:s behandling af stoffet, så vore det den,
att han utan vidare sammanfört massor af myt-, traditions-
och äfventyrsmaterial från vidt skilda tider och orter och
sammanpressat det inom en alltför trång tidsrymd. Idéer och lifsverk,
som måste anses främmande för den skildrade tiden och tillhöra
ett afsevärdt senare skede, ha sålunda hänförts till den stora
ofredens år. Härpå har skildringens tidstrohet gifvetvis måst
bli lidande i väsentliga partier.
Det är sålunda ett mångartadt material, som föreligger i
»Den stora vreden»: urgamla myter, äkta folktradition och ren
folkdiktning i äfventyrsstil, därtill historiska uppgifter och
konstnärlig bearbetning. Hvar gränsen går mellan dessa, är
från historisk synpunkt gifvetvis af största betydelse, men är
merendels en något vansklig sak att inlåta sig på. Vid en
historisk värdering af verket är det dock nödvändigt att
åt minstone ha dessa svårigheter för ögonen.
Af särskildt intresse skulle det vara att veta, i hvad mån
verkets totaluppfattning af Norrlands öden under den skildrade
tiden går tillbaka till folkets egna traditioner eller är en frukt
af författarens egen uppfattning. I hela skildringen framstår
Norrland som en ytterst olycklig landsända, till ytterlighet
försummad af rikets regering och tryckt af ett korrumperadt
och orättfärdigt öfversåtar välde. Af sambandet med riket har
man blott olycka och elände. Därtill kommer kriget med alla
dess tryckande bördor och slutligen fiendens härjningar.
Stammar nu denna åskådning ur traditionerna, är därom intet att säga.
Det vore blott alltför naturligt, att i en samling bygdesägner
blicken icke ginge längre än till den egna orten, som folket
växt samman med, och hvars olycksöden bränt sig djupt in i
dess minnen. För äldre tiders bondeåskådning betydde
sambandet med riket närmast en inskränkning i den gamla friheten
eller rättare själfrådigheten, liksom fallet var med medeltidens
herremän och store. Rikssynpunkten i nutida mening
existerar helt enkelt icke.
Men hvad som är naturligt i folktraditionen och i en
skildring, som harmonierar med denna, verkar helt annorlunda
i förf:s uppenbart egna historiska omdömen i inledningen och
annorstädes i verket. Den varma hembygdskärlek, hvars
tändande och närande väl är hans verks djupaste syfte, slår om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
