Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Hebreerbrefvets karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skriften riktar sig till icke-judekristna. Som Wrede själf
framhåller är traditionen om adressaterna såsom hebreer
gemensam för de annars så vidt skiftande meningarna om
Hebreerbrefvet. Det visar sig att det i Syrien och Mindre Asien
funnits »israeliter» och »hebreer», som icke voro judar, ehuru
judarne drifvit mission bland dem och sökt göra dem till ett
med sig. Utrymmet tillåter oss icke att ingå på frågan om
hypsistarierna och de genom inskrifter bevittnade El-dyrkarne i
Mindre Asien, af hvilka somliga dyrkade äfven andra gudar
jämte El, alldeles liksom El står jämte andra gudar på de
nordsyriska Sendjirli-inskrifterna (från 8:e årh. f. K. och
tidigare). Dessa El-dyrkare, bland hvilka judarne enligt
inskrifterna haft stort inflytande, äro, såsom Schürer påvisat, identiska
med de i Apg. ofta nämnda »gudfruktige (σεβόμενοι) bland
hvilka Paulus skall hafva haft god framgång med sin mission.
Vi vilja här blott framhålla, att enligt Josefus (Ant. XIV, 10, 22)
invånarne i den Mindreasiatiska staden Pergamon haft traditioner
om att deras fäder varit förbundna med Abraham, hebreernas
fader, samt just på denna grund trädt i vänskaplig förbindelse
med judarne, som också voro Abrahams säd och hebreer.
Därmed hade pergamenserna icke förklarat sig vara judar, men väl
voro de »hebreer», och väl sökte judarne att göra dem till judar.
Hvem skulle icke här tänka på Pauli ord i 2 Kor. 12: 22:
»De äro hebreer; jag ock. De äro israeliter; jag ock. De äro
Abrahams säd; jag ock». Från dessa Pauli motståndare, som man
på grund af kap. 10: 7 m. m. likställt med det i 1 Kor. 1: 12
omnämnda Kristus-partiet, har en mission utgått till Korint,
och då de höra till en annan riktning än både Pauli, Petri och
Apollos, så synas de icke vara judekristne. Måhända hade
Kristuspartiet kommit från Syrien, där lärjungarna först
kallades »kristna». I sådant fall blefve det ock begripligt, att
Kristuspartiet ansågs vara i besittning af och höll strängt på »visdom»
i likhet med hellenerna, ty i Syrien blandade sig gnostisk och
hellenisk visdom.
Hebreerbrefvet riktar sig i själfva verket mot en fara hos
läsarne att affalla från »den lefvande Guden» och det, som det
synes, till ängladyrkan (och gnostisk anti-judaism med
förnekande af judarnes Gud); därvid framhålles, att Jesus icke påtagit
sig änglarnes gestalt utan antagit sig Abrahams säd.
Författaren, som själf tydligen är judekristen, tilltalar läsarne på ett
sådant sätt, att de icke synas vara hedningar i vanlig mening,
och likväl äro de icke heller judar, då han behöfde för dem
utreda tabernaklets inrättningar och öfverhufvud undervisa dem
som han gör. Det sannolikaste synes oss vara att de verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
