Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Religionshistoriska folkböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
enskildes fromhet och dennas egenskap att vara ett villkor för
delaktighet i Gudsriket. Pauli religion däremot består
uteslutande i tron på en redan vunnen och tillägnad frälsning. —
Därvid ligger det frälsande momentet på intet sätt i
människan, utan i ett gudomligt frälsningsverk, som skett utom
henne och en gång för alla beredt mänskligheten förlossning.
M. a. o. det ligger i ett historiskt skeende, som har afspelats
mellan Gud och mänskligheten, det ligger i frälsningshistorien
eller frälsningsfakta. Det nya hos Paulus ligger uteslutande
däruti, att han har gjort de historiska frälsningsfakta, Kristi
människoblifvande, död och uppståndelse, till religionens
grundval.» (sid. 103 f.).
Den olikhet som framträder i Nya testamentets skrifter
rörande uppfattningen af frälsningen, en olikhet som icke bör
utplånas, då den har sin grund i den historiska utvecklingen,
framför allt i Jesu död och uppståndelse, men som där icke
afbryter den organiska enheten i uppfattningen, är här gjord
till ett antingen-eller, och ett viktigt sanningsmoment har
drifvits till ytterlighet, så att ett befäst svalg skapats mellan
Jesus och Paulus. Men viktigare än detta är, att alla dessa
frälsningsfakta, om hvilka W. talar, för honom icke alls äro
några fakta. Jesus har icke varit något annat än en människa,
och han har icke uppstått från de döda. Därför kan förf.
omedelbart efter de anförda orden fortsätta så: »Vill man med
en benämning karaktärisera denna (Pauli) åskådning, så kan
man icke undvika ordet myt (!).» Förf. säger sig ej vilja såra
någon med att så karaktärisera en lära, som gifvit en Luther,
en Gerhard, en Sebastian Bach m. fl. det bästa de ägt, och
förutan hvilken de ej skulle ha blifvit hvad de varit. »Men»,
tillägger han, »en tanke som den, att en gudomlig varelse
stiger ned från sin himmel, ikläder sig människogestalt och dör
för att åter uppstiga till himlen, den kan icke genom vår
vördnad blifva något annat än hvad den är. Och för den, som ej
kan skänka den sin tro,[1]
måste den blifva rätt och slätt en
mytologisk föreställning.»
Man måste vara förf. tacksam för hans uppriktighet, som
utesluter allt missförstånd. Men man ser tillika, att det här
icke är historiska eller vetenskapliga grunder som fällt
utslaget; det heter ju: »för den som ej kan skänka tanken (hos
Paulus) sin tro, d. v. s. för den som delar Wredes tro, måste
tanken blifva rätt och slätt en mytologisk föreställning. Detta
är att falla ur sin roll såsom vetenskapsidkare och bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
