Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luther och de öfriga reformatorerna kände utan tvifvel instinktlikt,
att läran, sådan den förelåg i det gamla katolska dogmat,
sådan som den sedan framför allt af Augustinus reproducerats,
fördjupats och idealiserats, innehöll ett betydelsefullt
sanningsmoment, som ej fick bortkastas. Reformatorernas tro var
förtroende såsom grund till inre frid och frigörelse, men detta
förtroende måste ju dock äfven ingå som moment i en verklig
helhetsuppfattning, om det icke i längden skulle bli illusoriskt.
Den reformatoriska principen med hänsyn till läran är därför
icke dogmatisk i ordets hårda och dåliga bemärkelse, men väl
i den ädlare, den är det såtillvida som den under ödmjuk
aktgifvenhet på allt alltid vill gifva sanningen rätt och sålunda
aldrig vara orsaken till, att något af religionens dyrbara
innehåll förspilles genom bristande uppmärksamhet på dess
verkliga karaktär.
Min framställning af det förelagda ämnet är nu slut, men
jag vill dock med ett par ord erinra om hvad jag i början
uttalade, nämligen att vi ännu äro hänvisade att lefva på
protestantismen som religion. Hvad betyder det? Det betyder icke
att vi skola tvinga oss under dess officiella formler och
satser, det betyder icke att vi på ett yttre sätt underordna oss
dess auktoritet, ty det vore detsamma som att på nytt
sammanblanda mänskligt med gudomligt, utan det betyder att vi skola
tillegna oss dess princip till inre frigörelse från allt mänskligt
för att blott vara bundna vid sanningen och Kristus. Det betyder
att vi skola med hjärtats förtröstan akta på uppenbarelsen
i Kristus, som ännu alltjämt förmår göra människohjärtat
frimodigt och pånyttfödt.
N. J. Göransson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
