Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Katolicism och protestantism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religiös kraft genom blotta handlingens utförande. Den
förkastade teorien om den s. k. högre sedligheten, som berodde på
fullföljandet af kyrkans råd. Den afvisade hvarje sidoordnande
af tradition och dekretaler med Guds ord o. s. v. Alla dessa
protester kunna sammanfattas i en enda, nämligen i protesten
mot att sammanblanda mänskligt med gudomligt. Och det är
denna protest, som alltjämt skall uppmärksammas såsom det
för alla tider reformatoriska momentet i protestantismens
princip. Det är icke alltid samma mänskliga ting, som inkräkta
på det gudomliga, ty i det stycket liksom i så många andra
medför tiden stora förändringar. Men det tillkommer dem, som
vilja vara protestanter, att se till, hvari sammanblandningen
mellan det gudomliga och det mänskliga i deras tid har de
menligaste följderna för tron, och därefter höja sin protest.
Såsom protest i reformatorisk riktning leder den protestantiska
principen till en ständig förenkling af religionen.
Jag har ännu icke berört en sak, som i fråga om
protestantismens religiösa reduktion diskuterats mycket i de senare
årtiondenas teologi. Jag vill emellertid nu med några ord uppta
ämnet genom att söka besvara följande fråga: Huru kommer
det sig, att det, som vi skulle kunna kalla den äldre
katoliciteten eller de första århundradenas arbete på lärans område,
eller hvad vi gemenligen kalla dogmat, lämnades oantastadt,
då det likväl synes vara klart, att redan där förelåg en
sammanblandning af gudomligt och mänskligt, af antika teorier
med evangelii budskap?
Svaret på denna fråga synes mig, för att kunna anses vara
riktigt, böra betona två ting. För det första ägde
reformatorerna liksom hela deras tid icke någon rätt insikt angående
arten af de olika element, som försattes i samverkan under den
gamla kyrkans teologiska läroutveckling. Efter som den heliga
skrift dock faktiskt fick komma till sin rätt i väsentliga
punkter under den nu nämnda läroframställningen och tillämpningen
som kyrkofäderna däraf gjorde, eftersom tron, enligt
reformatorernas syn på tingen, här ej tycktes bli skadad genom
hänvisningar till mänskliga prestationer, läto de dessa den gamla
kyrkans dogmer vara i fred. De läto dem t. o. m. göra samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
