Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skälma - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
vid apans hals och ledde henne fram till kanten af
den stora hafsklippan.
Hundra fot under dem låg hafvet som en spe-
gel, och då herden böjde sig ned för att upptäcka
ett djupt ställe, fick han se de stora bladen på sjö-
gräset, maneterna och hafssipporna. Allt var så orör-
ligt i det kristallklara vattnet. Så tog han apan och
stenen i sina stora händer, undersökte ännu en gång
knutarna och kastade Skälma med en våldsam rö-
relse ned ifrån klippan.
Herden skulle nu helst dragit sig tillbaka från
skådeplatsen, men det tordes han inte. Den apan
kunde man inte lita på, och han var skyldig både sig
och sin familj ett säkert bevis på hennes död. Där-
för tittade han ut öfver klippkanten. Han märkte plasket
i vattnet och gaf akt på, hur ringarna på ytan för-
svunno, tills hafsbottnen låg där så tydlig igen, att
hvar snäcka syntes. Där nere bland sjöstjärnorna låg
Skälma — det tyckte han sig se. Det präktiga
repet var starkt som en ankarketting och höll henne
säkert fastbunden vid den sten, som skulle blifva hen-
nes grafvård. Herden reste sig, och för första gången
sedan apan satt sin fot på ön kunde han andas fritt.
Sen gick han helt lugnt tillbaka till sitt hem och be-
rättade sagan om Skälmas slut.
Det var redan midnatt, när Skälma kom tillbaka.
Du visste naturligtvis, att hon skulle komma. Nog
visste du, att repet skulle glida af stenen eller slitas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
