Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Brate: Anmälan. 127
citus tid, då de flesta av de i germ, språk verksamma vokalför-
ändringarna ännu icke inträtt, t. ex. Ingvœoncs (med äldre e),
(H)erminones och Istvceones (med i 1. î), och även den fornsvenska
konungaättens allittererande namn (se B. Nerman, Stud, over Svär-
ges hedna litteratur, Upps. 1913, s. 206) Alfr :Yngve :Jçrundr
torde infalla före ljudlagarne omljud och brytning i nord. språk.
Men den möjligheten är ju icke utesluten, att Kocks förklaring
är riktig, fast känslan av olika vokalers tillåtlighet som allitteration
icke utbildat sig genom de av omljud och brytning framkallade
vokalförändringarna utan av sådana, som uppstått av urgermanska
ljudlagar, t. ex. övergången av e till i uti vissa ställningar, av
a-omljud i, u till e, o, av övergången ä till ö, om den icke härrör
från keltisk poesi, vari allitteration var rikt utvecklad och enligt
förf. s. 43 även olika vokaler allittererade. Förf. omnämner icke,
att även Kock s. 114 icke vill hava sin framställning så uppfattad,
att seden att låta olika vokaler allitterera måste hava uppkommit
just hos de germ, folken, utan medger möjligheten, att den till
dem överförts från någon annan stam, hos vilken den dock bör
hava föranletts av liknande språkhistoriska förhållanden, nämligen
begynnelsevokalernas större förändringar än begynnelsevokalernas.
Förf:s arbete är daterat maj 1913, det är därför förklarligt,
att den utredande uppsatsen av O. Gjerdman, Om vokalallitterationen
och dess förklaring i Språk och stil 1912, s. 57—
84 med dess upp-
gifter om av förf. ej anförd litteratur kunnat undgå honom. Gjerd-
man anser sonoriteten vara det gemensamma hos allittererande vo-
kaler (s. 67), men håller för möjligt, att allitteration mellan olika
vokaler kunnat utveckla sig ur allitteration mellan lika antingen med
utgångspunkt från mycket närstående skiftningar av samma vokal i
allitteration, som banat väg för uppfattningen av det gemensamma
hos alla vokaler, eller från den tillfälliga förekomsten av ord med
olika vokal, som icke voro avsedda att allitterera, vilket ock är dr
Glassens förklaring, såsom straxt skall anföras. Även Gjerdman anser
emellertid naturligast att antaga allitterationen mellan två olika vo-
kaler vara av senare datum än mellan lika vokaler (s. 83).
Om man medgiver tillvaron av allitteration mellan olika vo-
kaler redan på Tacitus tid, måste dess uppkomst enligt den teori,
som förf. själv framställer, ävenledes förläggas till samma urtid,
vartill den nyss enligt Kocks förklaring hänvisades. Förf. utgår
från det förhållandet, att i versparet de allittererande orden kunnat
vara två eller tre; då kunde i fall av allitteration medels två iden-
tiska vokaler förekomsten av ord, som började med olika vokal
men icke vore avsedda att allitterera, verka därhän, att man en
gång ansåg dem allitterera med de verkligt allittererande och allit-
teration mellan olika vokaler alltså vara tillåtlig. I och för sig
synes denna grund till utvecklingen av allitteration mellan olika
vokaler vara lika möjlig, som den av Kock framställda, men dess
sannolikhet inskränkes dock av att dess förutsättning, den tillfälliga
förekomsten av icke allittererande ord, som börjat på vokal, torde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
