Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olson: Anmälan. 221
förlänar ’resulfcativ aspekt’. I samband härmed visar N. mot Fin-
nur Jonsson, att verbet 0/ vipa på tre ställen (2 i Ynglingatal
samt i Brot of Sigurctarkvicta) enl. de bästa hskrmas vittnesbörd
måste anses styra a c k u sa tiv , icke, som F. Jonsson antager, dativ ;
på det ijärde (Adils-strofen i Ynglingatal):
þati fräk cnn, vitta véttr
at Apils fjçrvi of vipa skyldi.
anser N ., att rättelse i v. 2 bör ske till at A pgils fjgr, detta av
det skäl, att namnet i fråga i en så gammal dikt bör ha formen
med bevarat g-, en form, som fordras icke blott i en strof i Egils-
sagan (Sievers PB Beitr. 12:. 487), utan även (Noreen i Uppsala-
stud. s. 195) på de övriga ställen, där namnet förekommer i fisl.
poesi: Snorres Edda (ed. Arnam.) 1: 396, 482, 484.
A tt märka är likväl, att denna rättelse sker mot alla hskrrna
(K, F, J 1, Sp.), och i själva verket torde det ej vara betänkligt
att här låta dativen stå kvar. Som Nygaard (Norrøn synt. s.
108 f.) riktigt anmärker, beror dativen vid rörelsebetecknande verb
säkert i en del fall på a n a lo g i efter verb, vid vilka en ursprung-
lig instrumental var syntaktiskt berättigad. Särskilt i äldre tid
bör man därför kunna vänta ofullbordade tendenser till övergång
från ackusativ- till dativ-rektion och vacklan mellan dessa kasus
vid dylika verb *). Formen Actgils (med bevarat g) torde ej heller
med nödvändighet här böra fordras. Själv antager Noreen (Altisl.
gram.3 § 223, Altschw. gram. § 245) säkerligen med rätta, att för-
lusten af § i diylika fall kan vara urnordisk. Å andra sidan hind-
rar detta ej, safct formen A ågils kan ha länge levat kvar jämte den
gr-lösa formeni (såsom t. ex. i den nämnda strofen i Egilss.). Jfr
Hróarr : Hróitgjéirr ra. fl.2) Även med N:s förklaring av of vipa
bör väl såluiada medgivas, att verbet kunnat styra både dat.
och ack.
En annan fråga är, om denna tolkning är den rätta. Här-
över vågar anm. ej fälla ett bestämt omdöme, ehuruväl anled-
ningar till tvivel synas honom finnas.
I det besvärliga
Veitk Eysteins
enda folginn
lokinn (så J1 o. J2; K, F.: lokins) lifs
á Lôfunde
*) Av utslagsgivande bet. är det därför icke, att (jfr t. ex. Nygaard
Eddaspr. synt. s.. 20) dýja, hrista, skaka endast styra ack. Jfr t. ex. det
till bet. närstående bregda med dat.
*) I själva verket torde vi i de av Noreen anförda stroferna ur Snor-
res Edda ha att Ikonstatera en dylik växling. Det torde nämligen vara rik-
tigt att med N. insätta Aågils SnE 1: 396 o. 482 (om än i första fallet ej
absolut nödvändigt). Men N:s rättelse 1: 484 v. 4: Aågils i st. f. textens
en Aåils, är säkerligen oberättigad, då även de övriga jämna versarna (v.
2, 6 och 8) alla Ibörja med partikeln en. Här bör således Adils (med bort-
fallet g) bibehållias.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
