Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 Olson: Anmälan.
rättar i koncentrerad form en (fingerad) händelse, och substantivet
i fråga förutsattes som förut omtalat; t. ex. hondin härdhe jaJe
fa a r . . grytan lastade Jcätilin we är thik . . .
Ett huvudintresse knyter sig till frågan, om den s. k. gene-
rella artikeln (nysv. björnen ligger i ide om vintern\ hästen är ett
däggdjur osv.) varit utbildad på ordspråkens tid. H. menar sig
böra förneka detta, ehuru i flera av de under 2), 3) och 4) nämnda
fallen artikeln onekligen för modern språkkänsla starkt närmar sig
denna användning. Den generella artikeln i senare tids språk an-
ser H. främst utvecklad ur den individuella vid abstrakta, som
t. ex. döden, synden o. d. (jfr ovan) och närstående fäll. Efter
uppkomsten av en dylik generell artikel har artikeln även i de
under 2), 3) och 4) nämnda fallen kommit att för språkmedve-
tandet te sig som varande av denna generaliserande bet. — Må-
hända betonar förf. här något för starkt den individuella artikeln
som källa för den generella. Anm. synes det antagligt, att bet.
även hos den possessiva, determinativa och reciproka artikeln i
vissa fall självständigt kunnat glida över i den generella, och att
vi således även i dessa kategorier ha källor för den generella
artikeln.
A . N ore en lämnar i en uppsats betitlad Till Ynglingatal
åtskilliga nya tolkningar och texträttelser till den mångomskrivna
dikten. Mot de flesta har anm. ingen bestämd gensaga, även om
de stundom förefalla mycket djärva; och några äro utan tvivel
synnerligen lyckligt funna. Till dessa vill anm. i synnerhet räkna
följande: insättandet i Domars-strofen (och i Gudlaugs-strofen i
Håleygja-tal) av hreyrr m. (el. kanske snarare hreyr n.) ”gravrör”
i st. f. det hittills antagna hrør ”lik” (som särskilt i Guctlaugs-
strofen ger dålig mening) och identifierandet av detta hreyr(r) med
fsv. rör ”råmärke”, ”stenrör” (Kärnbostenens hrauR), nysv. rör i
gravrör, stenrör, och med det i ordböckerna allmänt upptagna fvn.
reyrr, som enl. N. är en ursprungligen norsk form, inlånad i det
isl. språket, sedan ordet där en gång dött ut; — tolkningen av Lóf-
und i Eysteins-strofen som *Lóhund, äldre form för fsv. Lohœradh
”bygden kring offerlunden” (jfr Läffler i Arkiv 10: 170) = Lohä-
rads socken i Lyhundra härad; förklaringen av pigylper i strofen
om Olof trätälja som ”tempellundens ult”: pl c *alhu =* got. alhs,
fht. alah osv. äldst med bet. ”offerlund” (jfr Grienbergeri Zeitschr.
f. d. phil. 32: 292), gylper eg. ”tjutare” (till gola ”tjuta” ungefär
som svigpir: sviga ra. fl.).
I ett par andra fall må det tillåtas anm. att framföra vissa
betänkligheter.
Det på tre ställen i dikten förekommande o f v ip a förbinder
N. nu — övergivande sin Oppsalastud. s. 197 givna sammanställ-
ning med got. gaw idan, fht. giwetan — med got. vipan ”skaka
(på något)”. N. översätter: föringa på fall’, i det att o f åt verbet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
