Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142 Beckman: Till VGI-L:s hist.
sig ju redan i stoffets anordning. Men det framträder även
i konungalängden. För utrikespolitiska händelser har förf.
ringa intresse; han måste ju nämna de omständigheter, under
vilka varje konung kommer till makten, och därigenom kom-
mer han att tala om åtskilligt av krig och örlig, men i öv-
rigt är det konungen såsom domare, som intresserar honom:
Anund (Emund) omtalas för sin stränghet, Inge för sin lyd-
nad mot lagarna i varje särskilt landskap, Halsten för sin lyck-
liga förmåga att på ett hovsamt sätt slita alla tvister, Filip
kan icke tillvitas något lagbrott. • I konungalängden har han
att tala om den period, då lagmännen i Yästergötland mer
än någonsin slogo sig på storpolitik, då västgötarna tänkte
på att slita bandet med det övriga Sverge och valde Magnus
Nilsson av Danmark till sin konung, och då en västgötsk
jarl, Karl Suneson, utan konung Sverkers vetskap sökte er-
övra Bohuslän. Om allt detta yttrar han blott ett par ord,
att ”då styrdes Yästergötland av en god lagman och lands-
hövdingar, och då voro alla trogna mot sitt land”.
I medeltidens historia finner man sällan lekmän, som
äga sådan bildning, att man kan vilja tilltro dem något
verk, som kräver kunskaper, men undantag kunna finnas.
Lagman Eskil kan icke ha varit den ende, som hade nclœrk-
dom icrnth goftpom clerkum”. Att någon sådan funnits i Yä-
stergötland, synes nödvändigt förutsätta redan därför, att
lekmannaintresset här bättre än i övriga landskap kunnat
hävda sin ställning i lagarbetet, varom nedan.
I det hela är vår krönikör mycket objektiv; de få data
han meddelar, lämnar han utan att mycket låta sin person-
liga uppfattning träda fram. Ett par undantag göras dock.
Det är Sverker den yngres Öde, som rör honom. Då Sver-
ker som barn föres till Danmark, slutar krönikören: Oc war
ömbiegh hans fœrð. Och då han berättar om hans regering,
måste han på två ställen särskilt tala om hans dygder:
sniœllœr man oc goðþœr ðrœngcer. Mondes sinn riki wceL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
