Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: Till VGL:s hist. 141
och redan 1231 hade tvist uppkommit mellan dem, som
skulle betala, och dem, som skulle uppbära peterspenningen,
emedan de senare icke ville mottaga det dåliga danska myn-
tet *). Även på 1100-talet, ehuru ej precis 1145, var det
danska silvermyntet tidtals mycket dåligt. Uttalandet är
alltså begripligt både till sitt innehåll och till sin tendens.
Här var fråga om en skatt till kyrkan. Förf. har passat
på att saga, att eftersom danskt mynt var det vanliga, då
skatten pålades, så bör danskt mynt gälla. Vi slå alltså
fast, att Biskopslängden, som vi här behandla, måste vara
tillkommen, sedan ”Borgerkrigsmynten” börjat oroa den sven-
ska rörelsen. Vi måste väl alltså vara inne på 1240-talet2).
Platsen tyckes ha varit Skara, att döma av ordet ”här” i
biskopslängden vid biskop Asmund.
Kominer så frågan, vem som författat arbetet. Det är
från första stunden klart, att detta icke varit en klerk. En
klerk skulle icke ha sökt vindicera det dåliga danska myn-
tets gångbarhet vid betalande av Mariakyrkans skatt3). En
klerk skulle icke ha behandlat Sverker den yngre utan att
nämna ett ord om vad han gjorde för kyrkan. Och en klerk
skulle på sin höjd kunnat förmå sig att sätta biskoparna
efter konungarna (jfr ordningen i RB. 1—3), men ordningen
lagmän, konungar, biskopar hade för honom varit rent orimlig.
Är det prästerliga intresset främmande, så är i stället
domareintresset så mycket mer framträdande. Detta visar
*) Uppgifterna från Hildebrand, Sveriges mynt under medeltiden, sär-
tryck ur Sveriges medeltid, s. 53 (figuren 571, följ.). Kortare nämnes saken
i Sv:s hist, intill 20:de seklet, II, 180.
*) Hans Hildebrand tror, Svensk Hist. Tidskr. 1891, s. 73, att stället
är interpolerat. Jag tror, att vi sett, att Laurentius icke hade böjelse för
interpolationer, och det ovanstående synes visa, att interpolationen i fråga
icke passar för en klerk. Hildebrand rör sig i avseende på Västgötaurkun-
demas ålder för övrigt med mindre exakt kronologi. Laurentius tillhör icke
slutet av 1200-talet, utan början av följande århundrade, och hans original
är icke från början utan från mitten av förstnämnda århundrade.
3) Jfr ovan s. 93 (om lån ur kyrkans kassa).
AKKIV FÖR NORDISK FILOLOGI X XVIII, NT FÖLJD XXIV. 1 0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
