- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugoåttonde Bandet. Ny följd. Tjugofjärde Bandet. 1912 /
64

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64 Beckman: Till VGrL:s hist.
vilket i B 59 saknas. Föreskriften lyder: Fapir skal sialfr
apingi barn sitt ætlecfe, en skal arf taca.
Det har icke av v. Friesen påpekats, att vi på ännu
ett ställe kunna med hjälp av fragmentet påvisa det utan
tvivel gamla stadgandet, att fadern skall adoptera sitt eget
barn, för att detta skall få arvsrätt. Men ett sådant ställe
finnes. Ärvdab. 23 lyder i B 59: Æ t leper mapær apal kono
barn allcer vipgangit a pingi, pa takær pæt arf hans ok
eigh hin, han ætleddhe. Alltså, om vi, såsom nödvändigt är,
insätta ett a först eller före apalkono barn : Ättledd man har
äkta fött barn eller ett, som erkänts på tinget, då tager bar-
net arv och icke den, som ättlett honom. Fragmentet slutar
med följande ord: A ætleðr man atialcono barn, vicfr . . .
Det synes mig höjt över allt tvivel, att vi, då här i alla hän-
delser œllœr saknas, kunna restituera texten så: A ætlefrr
maâr aftalkonobarn, viftrgangit a pingi 1). Stadgandet har så-
ledes ursprungligen uppställt ättledning såsom ett villkor, icke
i stället för äkta börd, utan såsom ett, vilket jämte den
äkta börden betingade arvsrätten.
Utvecklingen gjorde dessa stadganden till en början
obehövliga. Då större respekt genom kyrkans inflytande vi-
sades det lagliga äktenskapet, kunde man uppställa följande
från kanonisk rätt hämtade sats: pæn skal barn æghæ, ær
huærriæ nat liggær hoss oc gyptær ær til mæp lagmælum.
Ärvdab. 8. Utvecklingen gjorde ock, att de obehövliga stad-
gandena kommo att förefalla anstötliga. Från kyrklig syn-
punkt borde det vara nog, att barnet genom dopet upptogs
i den kristliga församlingen. Därmed borde dess medborger-
liga rättigheter vara givna. Då för övrigt de dubbla resorna
med barnet en gång till kyrkan och en gång till tinget inne-
buro vissa risker, så torde här ändringen icke mött allt för
stora hinder.
*) Ordet œtleþœ undvikes otvivelaktigt med avsikt. Den ättledde
kunde nog icke ättleda. Jfr Ö
G
K
L
. Ärvdab. 18.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:26:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1912/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free