- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugosjätte Bandet. Ny följd. Tjugoandra Bandet. 1910 /
102

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102 Kock: Om a-omljudet.
Av vida större vikt än detta mera teoretiska resonne-
mang är emellertid det vittnesbörd, som urkunderna själva
avlägga emot Hultmans teori.
Det är nämligen uppenbart, att a-omljudet ljudlagsenligt
inträtt i de nordiska språken även i ljudgruppen -un-, och
att det i ljudgruppen -«m- inträtt ej blott i vissa östnordiska
dialekter, utan även i de västnord. språken.
Som bekant är detta den sedan decennier rådande åsik-
ten: att således a-omljud ljudlagsenligt inträtt exempelvis i
gen. sg. sonar, i isl. verbet koma. Så vitt jag ser, har det
på intet sätt lyckats Hultman att vederlägga denna mening.
Men då han försökt att göra det, och då frågan är av stor
vikt, skall jag söka bemöta de av H. gjorda inkasten och
söka visa, att hans teori ej kan vara riktig.
Böjningen nom. sg. s u n r med u : gen. so n a r med o fin-
nes i handskriften till Isl. æventýri (Gerings upplaga I s.
XYI). I överensstämmelse med den gotiska böjningen av
ordet ’son’ nom. su n u s ack. su n u : gen. sim a u s har det som
bekant på förhistorisk tid i Norden böjts nom. *sunun ack.
run. su n u : gen. (*sunauR ) >■ *sitnöR yngre *su n aR sonaR . Då
man nu i isländskan finner just böjningen nom. s u n r : gen.
s o n a r, och då man icke i någon annan «-stam har kunnat
påvisa en dylik regelbunden växling u : o i olika kasus, så
drives man, med absolut nödvändighet till den redan sedan
länge gjorda konklusionen: växlingen su n r : so n a r har ljud-
lagsenligt uppstått i detta ord självt.
För att icke desto mindre kunna på analogisk väg för-
klara sunr : sonar åberopar H. sig på kostr ’valg’, och han
tillägger: ”Analogien med de «-stammar, hos hvilka ingen-
ting hindrat en a-omljudsväxling u : o att uppkomma, har
emellertid kunnat framkalla en dylik också hos sunr. Natur-
ligtvis vore detta antagande mindre sannolikt, om det förra
slaget omfattade endast kostr, men det kan ej betviflas, att
det tidigare varit betydligt talrikare representeradt; från gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1910/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free