- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tjugofjärde Bandet. Ny följd. Tjugonde Bandet. 1908 /
192

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

Kock: Etym. anin&rkningar.

handskrifterna C och E av samma lag; pæssøri finnes
nämligen Kr. 2: 1 i hss. CE, pessøn Kr. 25 i hs. C (jmf. beträft
fände den faktiska uppgiften Siljestrand Ordböjningen i
Yast-mannalagen II, 58). Som bekant har språket i
Yästmanna-lagen åtskilliga utpräglat dialektiska drag.

Nu är det uppenbart, att Yästmannalagens pæssøn
(pessøn) omöjligen kan skiljas från fsv. jbasson (fgutn. pissun).
Formen pæssøn kan naturligtvis icke hava utgått från en
analogisk form nom. sg. fem. *pœssu (*fiissu) + artikeln en,
ty ^-ljudet i pæssøn bleve då alldeles obegripligt. Men då
kan icke häller pæsson (pissun) hava utgått från en
ana-logisk form *pæssu (*pissu) + artikeln en.

Däremot är allt i bästa ordning, om man med mig
antar, att pæsson pæssøn hava hon høn till senare
juxtaposi-tionsled. Liksom i Yästmanland (där man, såsom nämnt,
brukade pronominalformen høn ’hon’) pæssi høn
sammanväxte till pæssøn, så hopväxte i den vanliga fornsvenskan
pæssi hon till jpæsson och i forngutniskan pissi hun till
pissun. Naturligtvis visar icke Gutalagens han hån ’hon9, att
man ej i forngutniskan jämte formen hån utan w-omljud
också havt en form hön hun med w-omljud i överensstämmelse
med den annars över allt i Norden brukliga w-omljudda
formen (isl. hón etc.). Här kan erinras om Rydqvists uppgift
i Sv. spr. lagar 11 479, att hon "på vissa l) ställen af
Gott-land" heter Aa, motsvarande Gutalagens hän] härav kan väl
slutas, att man i åtskilliga trakter av ön använder en form,
som motsvarar den normala w-omljudda nordiska formen hon
hun. Jmf. beträffande pæssøn i Yästm.-lagen min korta
anmärkning i Svensk ljudh. I, 431.

isl. pengr, fsv. pcengcur, nsv. pengar9 da. penge.

Som bekant finnes på västnordiskt språkområde jämte
den längre formen penningr även formen pengr, pl. pengar.

*) Spärrat av mig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:25:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1908/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free