Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
864 Kock: Ljudförbindelsen ai w.
379
I andra trakter överfördes rotvokalen fr&n *snæwR-snioR
till de tvåstaviga formerna först ännu senare, nämligen
under formen i, hvarigenom man fick gen. sg. och nom. pl.
*snitvaR, gen. och ack. pl. *sniwa. Härigenom förklaras
moderna former av typen sniv, sni och väl även det sydsv. sny,
som dialektiskt torde hava uppstått ur sniw\ dock kan subst.
sny väl ock hava fått sin vokal från motsvarigheten till det
isl. verbet snyr "snöar" (c *snlwR, *sniwiR).
I fsv. förekommer i komposita en och annan gång
Sø-"sjö", t. ex. in søøstum SD. IV nr 3111 (Västerås 1335) <
*Sø8tapum. Detta sø- torde hava följande upphov. Från nom.
ack. *s8ur} *8éu hade S överförts till nom. ack. pl., så att
man fått *séwaR, *sewa etc. (jmf. fsv. se- s. 370); sedan nom.
ack. sg. *sStvRy *8éw redan blivit *seuR, *seu (eller t. o. m.
*sioRy *sio\ inträngde ljudförbindelsen -Iw- från nom. ack.
pl. i nom. ack. sg., så att man fick *séwR, och vid
denna tid värkade w vid sitt bortfallande åtminstone
dialektiskt w-omljud på det omedelbart föregående e, så att man
erhöll *søR) sø. Man har ingen anledning förmoda, att det
vanliga nyda. sø skulle hava samma upphov som det mycket
sällsynta, i äldre fsv. någon gång anträffade Sø-y utan det
nyda. sø har säkerligen, såsom Hultman i Ark. nf, XIII,
218 antar, helt enkelt ljudlagsenligt utvecklats ur den äldre
danska normalformen siö, stø, hvilken är identisk med den
svenska normalformen; jmf. da. siUgh > siygh > syg etc.
I fsaxiskan finnes jämte seo även seu "sjö" jämte hreo
även hreu "lik" (got. hraiwa-), jämte eo, io (got. aiw) även
iu (Holthausen: Altsächs. elementarbuch § 108). Jag antar,
att nordiska bygdemålsformer sådana som siu "sjö", snuviit c
*sniukwit "snöhvit", slu c *sliu äro att förklara i
överensstämmelse härmed: ljudförbindelsen -æw- har här i slutljud och
framför konsonant övergått till iu. I Norge har siu blivit
sjy, sy och väl ock *sliu > sly, *sniu > sny. U i diftongen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
