- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
368

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

368

Kock: Ljudförbindelsen aiw.

tid" och andra former av samma partikel ävensom diftongen
oy i nygutn. sloygur "slö" och snoy "snö".

Enligt ovan uppställda regel bör got. aiws "tidrymd" en
gång på samnord. tid hava böjts sålunda (jmf. böjningen av
isl. sniór): sg. nom. *aiwR, gen. *aiwaR *aiws, dat. *aiwe *aiw,
ack. *aiw] pl. nom. *aiwa,R, gen. *aiwa) dat. *aiwum, ack. *aiwa.
Yokalisationen av det isl. fsv. æ "alltid" förklaras i
överensstämmelse med «-ljudet i snœ’r (ovan s. 362). Men då got.
aiws i ack. pl. heter aiwins efter «-deklinationen, har
måhända även en förhistorisk ack. pl. *aiwi ;> *äwi > *œwi delvis
givit upphov åt «-ljudet i æ "alltid". — I dat. sg. *aiwe, gen.
sg., nom. pl. *aiwaR etc. övergick ai ljudlagsenligt till a utan
därefter inträdande yngre i-omljud (dat. *äwe, pl. *awaR etc.), och
denna vokal återfinnes i fsv. a "alltid". — Då man i isl. använder
sådana uttryck som á peim típum, ápr á típum (jmf. nysv. i dessa
tider), så bör dat. pl. av subst, aiws hava varit ganska vanlig.
I denna kasus förlorades w ljudlagsenligt framföru: * aiw um
> *aium, hvars ai, yngre ei återfinnes i isl. ei, fsv. c "alltid".
Emellertid överfördes ai (æi) på nytt till nom. ack. sg., sedan
av *aiwR, *aiw ljudlagsenligt uppstått *<bwr, *ä>tc (jmf. ovan
362), och således efter den tid, då ljudlagen "tautosyllabiskt
æiw blir œw" upphört att värka. I de nya (fakultativt
använda) nom. ack. *æiwR, *œiw utvecklades æiw vid förlust av
w ljudlagsenligt till øy, ey (Kock IF. Y, 153 ff.), d. v. s. isl.
ey "alltid". — Det relativt ovanliga isl. é "alltid" kan väl i
relativt oakcentuerad ställning hava utvecklats ur ei (jmf.
dock även s. 370 noten), liksom den möjligheten finnes, att
fsv. a "alltid" i relativt oakcentuerad ställning uppstått ur
det från dat. pl. utgångna *ai. Om ö- av ai- i första
kompositionsleden av sammansättningar jmf. Kock i Beitr. XY,
253, Ark. nf. III, 177, Alt- und neuschw. accent. 209.

Yokalisationen i det nygutn. sloygur "slö" förklaras
liksom i isl. ey "alltid"; den gutniska diftongen oy motsvarar
nämligen den isl. diftongen øy, ey. Adjektivet *slaiw* hette

I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free