- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjuttonde Bandet. Ny följd. Trettonde Bandet. 1901 /
210

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210 Hult man: Växlingen œ : iö : ia.

detsamma, som icke afejordt stode i strid med vårt nuva-

-de spansk. JLe. Dessutom visar sig p& v8st-

germansk botten ett ovedersägligen ur aiw utveckladt io, t. ex.
f ht. io hwio samt (i Tatian) sio snio; fs. io. De nordiska
formerna med iö, om hvilka dessa så påfallande erinra, böra
naturligtvis så vidt möjligt förklaras på samma sätt som de.
Och att härleda dem från äldre former med rit är för ingen
del omöjligt.

Visserligen står det fast, att urgerm. ai i nord. icke
blifvit e framför rø, hvarför iö därstädes ej utan vidare får
likställas med det västgerm. io, som förutsätter äldre ew.
Såsom sidoformerna isl. s æ’r snæ’r fra! fra! r ma!r slalr
utvisa, har emellertid det ð, som i nord. fortsatte ett af w
efter-följdt ai, uti de ifrågavarande orden undergått i-omljud. Hos
de båda maskulina substantiven berodde detta som bekant på
att de voro ^-stammar (jf. ags. sæ’\ isl. gen. sg. sœ’var snæ’var)\
hos det neutrala antagligen likaså1); adjektiven voro väl
underkastade omljudet, emedan de åtminstone i en del af
pa-radigmet Mjdei si .«-stanuoar, kanske ’p»

grund af partiel /-stamsflexion. Förmodligen har nu
utvecklingen haft följande förlopp. Genom utjämning blef æ
genomgående i de olika paradigmen, där det ej tilläfventyi*
var det förut. För så vidt æt v stod framför konsonant eller
i slutljudet, utvecklade det sig — i st. f. till 0, som man
skulle vänta med hänsyn till utvecklingen äw :> ö, iw > g
i samma ställning — till iö 2). I de former åter, där det
efterföljdes af vokal, kvarstod det oförändradt.

Denna växling har åter upphäfts genom utjämning, s&
att man dels fått sær : sæwar, dels siör : siöwar o. 8. v. I

*) Jf. dock Bugge, P.-B.-S. Beiträge XXIV s. 457.

l) Det bör nämnas, att Falk, som i Arkiv III, s. 298 sökte göra
gällande, att hvarje tautosyllabiskt aiw blifvit iö, härvid antog ett
mellanstadium cBw. Numera tyckes han dock, om man f&r döma af framställningen
i Torp-Falk, Dansk-norskens lydhistorie s. 117, icke längre vidh&lla denn*
hypotes.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:22:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1901/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free