Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 Kock: Brytning och nasalvokaler.
ha(n)1 så skulle utvecklingen naturligtvis hava blivit *felha (med
nasalerat -o) > *felha (med onasalerat o) > isl. *fiala (jmf.
brytningen dels i isl. gialda, dels i isl. nom. tiara "tjära*).
Faktiskt heter emellertid ordet på isl. fela.
Då nasalt a icke värkade den yngre brytningen i ord
av typen ety vare sig i den normala isländskan och
forn-norskan eller i den normala fornsvenskan och forndanskan,
så står detta troligen i sammanhang därmed, att det nasala a
hade en annan kvalitet än det onasalerade a; det är nämligen
allbekant, att nasalerade vokaler synnerligen ofta få en annan
kvalitet än motsvarande vokaler utan nasalitet.
Man frågar sig emellertid: har även den äldre
a-bryt-ningen (liksom den yngre) värkats blott av ett onasalerat a
(icke tillika av ett nasalerat a)? Denna fråga torde böra
besvaras jakande. Ord sådana som t. ex. de neutrala
a-stammarna isl. fsv. iafj ticUdj isl. spiall, fsv. spial hava fått äldre
a-brytning i nom. ack. sg. *eba > iaf etc. Visserligen var -a
i nom. ack. sg. *eda i en långt avlägsen förhistorisk (tidig
urnordisk eller urgerm.) tid nasalerat; efter detsamma har
nämligen ett -rø, äldre -m förlorats *). Men då man redan på
urnord. tid har t. ex. horna (guldhornet) utan -n, men t ex.
þrawi^an (Tanum), gen. sg. av en maskulin n-stam, så har
naturligtvis ultimas nasalitet i *eðo, *telda etc. förlorats
mycket tidigare än ultimas nasalitet i *beUca, gen. sg.
av de mask. isl. w-stammarna sefiy bialki. Jag ser därför
4
intet, som hindrar det antagandet, att när ett e-ljud genom
den äldre o-brytningen bröts till ea (ia) i och med förlusten av
ändeisens o-ljud, detta alltid var onasalerat. Härigenom vinnes
överensstämmelse med regeln för den yngre o-brytningen.
Men huru skall man då förklara, att i den normala isL
och fnorskan stela, fela, obl. kasus pela icke hava brytning,
*) Helt visst förlorades det konsonantiska n och (senare) nasaliteten
tidigare i kortstaviga ord sädana som *eda än i längsta viga ord s&dana som
Hel Sa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
