Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 Kock: Nord. spr:s hist.
Själv sammanställer Tegnér våra nysv. uttryck din
otäcka, din odåga, det ä. nysv. din ledska etc. med sådana
hövlighetsformler som Ers nåd, Ers höghet : liksom dessa
senare innehålla ett ’högaktningspronomen", så innehålla de
förra ett "missaktningspronomen". Han anser, att de i fråga
varande uttrycken din tjuv etc. i de nordiska språken till
god del havt till utgångspunkt sammanställningar, hvari dels
abstrakta feminina på a (t. ex. odåga egentligen
"oduglighet"), dels andra abstrakta substantiv (t. ex. isl. auvirpit pitt
"ditt avvärde, din ovärdighet") ingingo.
Det är möjligt, att ett äldre du tjuv etc. utbytts mot
din tjuv etc. i någon mån under inflytande från sådana
uttryck som din odåga "din oduglighet". Även enligt min
uppfattning hava uttrycken din tjuv etc. analogien att tacka
for sitt upphov.
Men de här diskuterade talesätten din tjuv, din åsna,
din fähund etc. etc. användas huvudsakligen såsom
okvädinsord och till väsentlig del inom samhällets breda lager; flera
dylika tilltalsformler tillhöra uteslutande rent av pöbelspråket,
och i dem ingå merendels i hög grad konkreta ord.
Förhållandet torde i äldre tider hava varit till god del ett
liknande. Det är därför föga troligt, att de i väsentlig mån
kunnat bildas efter sådana ursprungligen abstrakta uttryck
som din odåga "din oduglighet".
Emellertid tänker sig Tegnér delvis även ett annat
upphov för de diskuterade uttrycken än påvärkan från abstrakta
såsom odåga "oduglighet". Han yttrar nämligen s. 334:
"Det behöfver icke alltid vara en egenskap, man utsöndrar ur sitt
offer. När Själen och Kroppen i vår bekanta medeltidsdikt träta med
hvarandra, får den senare heta thiin fwla iordh, thiin fwla mwld. Själen drager
fram ett ’uselt stoft7 såsom det enda verkliga i hennes vederdelomans
tillvaro. Ännu oftare är det ett djur, som uppenbarar sig, när slöjan faller
för en misshaglig persons sanna natur. I äldre tider anträffas inom honom
oftast en hund: tin ondlie hwndh ...; och dylikt höres ofta än i dag.
Men icke blott onda egenskaper, icke blott andelös materie, ioke
blott oskäliga djur demaskeras på detta sätt och framställas vid oqvä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
