Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Oimmm. bidrag. 889
o i amcorda etc. bero omedelbart på lågt. inflytande (mnt.
antworden jämte antwardep) det fsv. obevarin : obeworin
"oan-tastad" är lågt. lån, mnt. unbewaren och unbeworen).
I banden II och III av Birgittas uppenbarelser, tryckta
efter Kod. A 5 a å kgl. biblioteket i Stockholm (från början
av 1400-talet), finner man
nafwor 2 ggr i st. f. nawar "navare" (på ena stället
genom misskrivning niqfwor *)).
foruordhe "försvinne" (1 gång) av forvardha, isl.
fyrir-verpa. Ordet har hävt fortis på förra kompositionsleden.
andvordha. I Söderwalls ordbok, från hvilken även de
flästa ovanstående exempel med o hämtats, finnas nio
exempel från denna hskr. på former med o.
Däremot kvarstår ljudförbindelsen var oförändrad i
for-tisstavelsen t. ex. i de i samma hskr. bandet II mötande
var-dhe (pres. konj.) 263, 22, vardha (inf.) 62, 1, vardh (pret.)
262, 10, va(a)rdhe "värjde* 62, 22; 264, 24.
Orsaken till utvecklingen var, war > vor} wor i relativt
oakcentuerad ställning är naturligtvis den, att v, w voro
labiala och r ett labialiserat ljud.
Redan under en äldre (delvis under en samnord.)
språkperiod har enligt min uppfattning en med den ovan anförda
nära besläktad ljudlag 2) tillämpats: vwa övergår i rel.
oakcentuerad stavelse framför de labialiserade /, r till {w)ov.
Det sammansatta twctiif hade fortis dels på andra, dels
på första kompositionsleden, twalif blev *t(w)ol\f och (efter
fortis’ överflyttande till penultima) isl. fsv. tolf; twalif åter
gav Rökstenens twalf.
*) D& ordet nawar uppstått av *nahagaiRaR ~> *nafgärr, skulle man
möjligen kunna tänka sig, att o i nafwor representerade d-ljud. Detta är
dock föga troligt, eftersom man annars ej påvisat någon form av nawar
med långt a bibehållet i ultima.
’) Enligt Noreen i Sv. landsm. I, 694 skulle wa, we, wi ha i obetonad
stavelse blivit u, o därigenom att vokalen synkoperades och tu’vokaliserades.
och detta oberoende av efterföljande konsonants kvalitet. I Al t isl. gr.1 synes
han ha övergivit denna åsikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
