Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Gramm. bidrag. 387
Bevarandet av u i ljudfbrbindelsen iu {kirkiu, liliur etc.)
belyses även av iorp: iurpriki i Västg.-lagen IV ’). Jmf. s. 323.
Från vokalbalanslagen för i : e utgör det i Birgittas två
utkast åtskilliga gånger mötande saghe "sade" (177, 10; 178,
14; 178, 15; 182, 3; 183, 7) i st. f. sag(h)dhe undantag.
Redan i Arkiv N. F. II, 33 noten har jag från andra fsv.
skrifter framhållit pret.-formen saghe (jmf. ock Schlyters och
Söderwalls ordböcker). Såsom participialform förekommer i
Birg. (s. 181, 4) sagh. Även fjutskan har saghœ (Lyngby:
Udsagnsordenes böjning s. 30 not 8) och Isl. hom. en gång
sœgop (Larsson: Ordförrådet). Loewe IF. IV, 378 menar, att
dylika (Mosa preteriti-former 2) utgöra analogibildningar efter
participial-adjektiv sådana som sagher. Även om saghe icke
uppstått av saghpe efter vokalbalansens tillämpande — och
häremot talar att fd. har sagliœ, isl. sœgop —, så visar dock
formen saghe med -e (ej -i), att man alltjämt nära kände
sambandet mellan saghpe och saghe.
Såsom dialektdrag i sierskans språk, kända även från
andra fsv. urkunder, må följande nämnas. Delabialisering av
atod i motsats till -i i liggi > ligge. Den först givna förklaringen torde
dock vara att föredraga.
t) Här må anmärkas, att dialektiskt (i Västergötland) ljudförbindelsen
konsonantiskt » (eller y; jmf. Kock i Fsv. ljtfdl. II, 452 f.) -f u i relativt
oakcentuerad stavelse synes hava övergått till y. I Västgötaskrifter finner
man nämligen kyrky (VGL. I K. 7 pr.), kiurky (VGL. I f. 3 pr.), kirky
(VGL. II K. ind. 24), kyrkynœ (VGL. IV, 16: 12 bis). Hit hör kanske ock
syneetting (VGL. II Add. 11.5) i st. f. siunœtting, i fall fortis hvilat pa
senare kompositionsleden.
a) Åtskilliga anföras av Noreen i Pauls Grundriss I, 513, Altisl. gramm.1
§ 434 anm., men flera bland dem äro tämligen osäkra. Säkra former torde
vara åtminstone det i runinskrifter mötande pret. av ’göra’, t. ex. kiaru
(Bautil 775; stenen granskad av Boije), kiari (kam fr&n Lincolns, Bugge:
Norges Indskr. I, 60), som ej anförts av Noreen. fjulska pret. laghœ (2 ggr i
Jutlandslagen; Lyngby: anf. arb. s. 30 noten 4); jmf. part. gprr, lagher.
Dessutom det 3 ggr (s. 126, 9; 129, 11; 129, 15) i Bjärköarätten mötande leghi
för leghpi av leghta. Birgittas utkast har h0rin 184, 13 i st. f. herdhin,
men det kan lätt vara skrivfel. Fsv. pret. tagho ntego" till fiighia (tighia)
hör icke hit. Det är en analogiskt bildad stark form. Efter bifiia : haf :
bäfo etc. har man till pighia nybildat fagho, tagho; jmf. nyd. tav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
