- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Elfte Bandet. Ny följd. Sjunde Bandet. 1895 /
321

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kock: Gramm. bidrag. 321

jämte fiul, fiullu. Senare övergick brytningsdiftongen iu på
vanligt sätt till io, och av hiolt, fiol, hioldo, fiollo erhöll man
genom fortsatt påvärkan av presens på pre t. Jiolt, fol, holdo,
follo jämte hiolt etc. I de kvarstående formerna med
brytningsdiftongen io övergick denna senare till io liksom i andra
likartade ord (Kock: Fsv. ljudlära II, 482), och genom
fortsatt (förnyad) anslutning till presens erhöll man av hielt,
jiel, hioldo, fiollo, nu h0lt} fel, holdo, follo. Nysv. rspr.
använder föll, föllo samt höll, höllo l). I pret. pl. holdo med
dentalt l har det dentala l + d på vanligt sätt assimilerats
till U (Kock i Arkiv N. F. V, 254 ff.), och helt har sedan
antagit II (höll) efter höllo. Dialektiskt kvarlevor emellertid
hölt liksom holt.

De tämligen sällsynta formerna kylt: hyllo äro att för- .
klara på följande sätt. Under det att den av e uppkomna
brytningsdiftongen iu i hiult, hiuldu i de flästa trakter
övergick till io (hiolt, hioldo) förr, än i i brytningsdiftongen
pa-lataliserade efterföljande gutturala vokal (så att man
merendels fick hiolt, hioldo), så kvarstod dialektiskt diftongen iu
oförändrad i hiult, hiuldu (hiuldo) till tiden för denna
pala-taliserings inträdande. Hiult, hiuldu (hiuldo) blevo därför
*hiylt, *hiyldu (Viiyldo), jmf. hiolt -> hiolt etc.; och i i *hiylt,
*hiyldu (*hiyldo) förlorades sedan framför y, vare sig att
detta berodde på ljudlagsenlig utveckling, eller att i här
avlägsnades på analogisk väg genom inflytande från presens liksom
i h(i)olt etc. Då brytningsdiftongen iu kvarstår oförändrad
(och ej övergår till io) framför följande u och i (jmf. ovan
s. 318), så är det antagligt, att det var i pl. hiuldum, hiuldu,
hiuldin, som iu ljudlagsenligt kvarstod (och ej blev io), och

V) Den fsv. växlingen mt0l: mal (mera sällsynt) är att förklara som
växlingen kiot: Jc0t Den sannolikaste förklaringen av kiot: k0t har givits
av Söderberg, U-oralj. s. 55: brytningsdiftongen io har uppstått i former med
u i andra stavelsen, 0 i former med w i andra stavelsen. Efter m0l har fsv.
m0llare stundom ombildats till w0lare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1895/0329.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free