Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 Lind: Nord. personnamn.
led i något annat forndanskt namn, men detta behöver icke
vara något hinder for min förklaring. Folketymologien är
nämligen alls icke beroende av analogier. Eamilton har blivit
Hamiltång, Äppeltoft Äppeltofs o. s. v. utan ringaste stöd av
analogier. Att iæm icke var omöjligt såsom led i
fornnordiska namn, visa de isl. Eldiamy Kleppiarn ävensom flera
fal. ock norska med samma begynnelseled, t. eks. Iamger&r,
larngrtmr. Möjligen skall någon invända, att det faller sig
svårt att framleta någon förnuftig betydelse ur en sådan
sammansättning som KrisUiœm. Därpå svaras, att samma
anmärkning kan göras mot en mängd rent inhemska ock till
sin bildning fullkomligt klara fornnordiska dopnamn, t. eks.
ArnbiQrn, Arngeirr, Halldorr, Hallfre&r, Hallfrtår,
BiQm-6lfr. Dylika namn äro väl bildade äfter den metod, som av
Gr. Storm (Ark, IX s. 203) benämnes variation. De äro med
andra ord rena ock värkliga nomina propria, som aldrig haft
ock icke behöft hava någon "förnuftig betydelse".
Kvinnonamnet pyri bör alldeles utmönstras ur den
isl.-fornnorska grammatiken, pyri är namnets danska form ock
förekommer i den isl.-fornnorska literaturen endast såsom namn
på danska furstinnor. Den västnordiska formen är porvé,
som dock icke anträffats mer än på ett ställe i
Landnáma-bök. Såväl övergången é till i som själva namnen på -vé
äro ju för övrigt främmande för västnordiskan.
Det under medeltiden i Norge ock på Island ävensom i
Sverge såsom förnamn använda Skeringr är väl egentligen
identiskt med det i fal. vanliga subst. skQrungr. Antagligen
har detta ord i likhet med många andra från
binamnsfunktionen upphöjts till rangen av dopnamn. En Jon skoeringœr
förekommer i Dipl. norveg. I s. 168, en Johannes Scarong i
Lib. mem. cap/Lund. s. 65. En kontaminationsform mällan
Skeringr ock SkQrungr är Skoerengr i Dipl. norv. III s. 140
ock 269. Om väkslingen -ingr, -ungr i suffikset se Noreen
Gramm.2 s. 93.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
