Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298 Kock: JJ-omljudet.-
klaras, att i semifortis- eller fortis-stavelse a (eller a; jmf. straxt
nedan) blivit i vissa trakter Æ-omljutt till ce. Dock är kanske icke
häller den möjligheten utesluten, att ett germ. -wor (jmf. sskr.
värd) i fortisstavelsen blivit -var (hvarefter detta -var förkortats till
-var [jmf. isl. tvisvar, þrisvar],__n^Y fortis flyttades till förra
stavelsen), under det att germ. -wær i relativt oakcentuerad stavelse
tills vidare kvarstått och senare blivit -vær -ver. De anförda
formerna göra i alla händelser troligt, att om senare
kompositionsleden i tvisvar, þrisvar är besläktad med sskr. vara (hvilket är
sannolikt), så har dialektiskt ett äldre r utbytts mot R. Detta
har i så fall försiggått genom inflytande från de många
böjnings-ändelserna slutande på -an (jmf. att i släktskapsorden fapir etc.
-ir utbytts mot -ÍR (fapin) under inflytande av liirpÍR etc.).
Emellertid visar en sådan form som tiswår i den sena hskr.
L till Kr.LL. Tg. 29, att fsv. havt (jämte twiswar) även
twis-wär (jmf. germ. -wær *)). Den omständigheten, att man jämte isl.
tysvar med y även finner isl. tvisvar med i, förklaras genom ordets
anslutning till tvi- i isl. tvikostr etc. Isl. tvisvar, fsv. twiswcer etc.
förklaras kanske delvis även därav, att detta kompositum vid
tiden för ljudutvecklingen wi > wy framför w kunde hava fortis
på senare kompositionsleden. Fsv. twiswcer etc. har dessutom
påvar kats av priswor (prisvar); t[w]iswår kan ha förlorat w genom
in värkan från tyswa(r).
Kombinerat -^-omljud har inträtt även i fsv. ykia (ykice), i
fall jag nämligen har rätt i min förmodan (Förklaring af fsv. lagord
s. 16 f.), att ykice i Srn.L. är identiskt med isl. ykva, vikva, vikia
"vika". Wlkwa har givit [w]ykwa, och ykia (ykice) har fått i från
sidoformen vikia. - Icke häller tyswcer, ykice hava anförts av W.
2) W. anför voro (pl. pret. av vara), hworo. Om detta genom
samvärkan av föregående w och av efterföljande kvarstående u på
ä värkade kombinerade omljud se ovan s. 290, 292.
3) W. anför vidare honom, Omundus. Om detta genom
samvärkan av nasaliteten och efterföljande kvarstående u på ä värkade
kombinerade omljud se ovan s. 291 f.
Det av W. Hora. Ij. 44, 152 och C7"-omlj. 8 diskuterade Moghens
hör även hit, ifall man i de östnord, språken havt namnet
Magnus redan fore den tid, då i fråga varande kombinerade omljud
upphört att värkas: Magnus > *M$gnus > *Mögnus > Moghens
(jmf. Kock: ?7-omlj. 8). Då detta emellertid är mycket ovisst
(jmf. min nyss citerade skrift), så är det möjligt att, såsom jag
anf. st. även framhållit, det östnord. Moghens beror på lån från
norskan, eftersom den norsk-danske konungen Magnus den gode
som bekant var den förste, som bar namnet Magnus.
Mot min förra förklaring av MogJiens har W. [7-omlj. s. 8
intet att invända. Ty som en invändning kan man ej betrakta
*) I fno. ttfsvor (OHm. 82, 8) har möjligen wä blivit wö i rel.
oakcentuerad sta velse; "jmf. Kock i Arkiv N. F. II, 23. Tyswor (MESL. Kg. 18: l
hskrr. Hl) kan vara identiskt härmed eller ange uttalet tyswår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
