Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: tf-omljüdet. 297
Tamm är böjd (Etymol. ordb. artikeln bi) antaga, att isl. fsv. by
"bi" (fsv. även M) uppstått i kasus med labial ändelsevokal under
samvärkan mellan denna och föregående labial (t. ex. nom. ack. pl.
*bm ;> *byu > by "fore den isl. kontraktionen av þrlu till þriú").
Man har dock ej, så vitt jag vet, något annat exempel på att i
efter b övergått till y framfor förlorat w-ljud. Jag uppfattar
därför isl. by, fsv. by på följande sätt. Isl. använder byfluga "bi"
jämte by3 men nyisl. brukar enligt Oxford-ordb. uteslutande
by-fluga. I blfluga :> byfluga har y uppstått under samvärkan av
föregående b och följande u (obs. även att fluga börjar med labial
konsonant). Från byfluga har y överförts till by. Till införande av ý
i by har även dat. blum > býum i någon mån bidragit. I fsv.
åter, som ofta använder det enkla ordet (byrflugha har där
tillfälligtvis ej anträffats, men väl biflugh "bisvärmar"), kvarstod bi
merendels oförändrat, och by förekommer blott som en mindre bruklig
sidoform.
Även när w föregår och tillika efterföljer i, har detta
genom kombinerat ^-omljud övergått till y. Ett exempel
härpå utgör det fsv. tyswa (Smal. L. 9: 1), tøsuar (MELL. Þg. 38),
tyswer (VML. [II] Þg. .19): twiswcer (MESL. Kg. 18: l)1). Ordet
är som bekant sammansatt med det twis-, som återfinnes i got.
ttvisstass "tvedräkt", och som är nära besläktat med det i tusmörker
ingående tus- (så redan Ihre Gloss. svio-goth. och Rietz 765; numera
även Hellquist: Etymologische Bemerkungen s. iv). Genom
påvärkan av tyswer har man i fsv. och fgutn. fått tryswcer (MESL.
Kg. 20: 8), þrysuar (Gottl. L. 13: 5 etc.) i st. f. priswar-, även
inflytande från nom. ack. pl. pr y har härvid spelat en roll.
Till belysning av orden tvisvar, prisvar tillfogar jag ett par
anmärkningar, som icke omedelbart beröra omljudsfrågan. Man
har sammanställt senare kompositionsleden av dessa ord med sskr.
vara "zeit, mal" (se t. ex. Kluge: Etym. ordb.5; art. zwier), och
om denna sammanställning är riktig, ingår således såsom slutljud
i tvisvar y prisvar ett ursprungligt r (icke ett urspr. R). Emellertid
förloras -r stundom i de fsv. orden. Så t. ex. tyswa (Smal. L.
9: 1; MELL. Þg. 38, hskr. T etc.). Pornd. har thrysce, trysse
jämte fhryswer (se Lunds ordbok och Molbechs glossar). Detta
talar för att det slutljudande -r i dessa ord kunde hava valören av
-R, eftersom blott urspr. -R (ej urspr, -r) plägar förloras. Det är
vidare anmärkningsvärt, att dessa ord hava æ (e) till
ändelsevokal i sådana fsv. urkunder, som icke låta ändelsevokalen a
övergå till té; så t. ex. twiswær (MESL. Kg. 18: 1), tryswcer (ib.
20: 8); tystver (VML. [II] Þg. 19) 2). Dessa former kunna så för-
1) Annorlunda Söderberg: Några anmärkningar om w-omljudet i
fornsvenskan (i Öfversigt af fil. sällskapets i Lund forhandl. 1881-88, s. 89 noten 1).
Förkortas nedan Söderberg: C7-omlj.
2) Ihre: Grloss". svio-goth. IÍ, 938 anför formerna töswär, tyswer från
äldre nysv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
