Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Etym. anmärkningar. 179
delse väl passar för ett mansnamn. *Unais har havt fortis
på förra kompositionsleden, och då känslan för ordets
samhörighet med adj. neiss (*naiss) "inglorious" försvunnit, har
ai övergått till ä. Ljudlagsenligt hade man i första
stavelsen väntat ü (ej ðj, eftersom denna hade fortis (se Kock i
Arkiv N. F. I, 5.7), men o har, liksom fallet var i så många
andra komposita med detta prefix, överförts från ord med
fortis på senare sammansättningsleden. I Svensk akcent 11^
341 har jag anfört åtskilliga andra personnamn, i hvilkas
senare kompositionsled ai övergått till á? emedan den hade
semifortis (Olaver *) etc.). Till dessa kunna ytterligare
läggas t. ex. Elof (Diplomatariet III), Elavus (ib. Y): Eleef*
son (ib. Y, 431); fgutn. runor Sihlaf (Säve: Gutniska urkun-
1) Förlusten av slutljudande -v i det iiysv. (särskilt i Skåne använda)
Ölet är Ijudlagsenlig; även annars förloras det nämligen i relativt
oakcentuerad stavelse (stavelse med levis eller levissimus): fsv. G& staver > nysv.
Gösta (men däremot nysv. Gustav av äldre Gustáver; se Kock: Tydning af
gamla sv. ord l ff.; Sv. akcent II, 329); isl. O’Ig’f : Skåiiemålets Olu; fsv.
prep. af ;> a, nysv. å. Då -v kvarstod i nysv. Elov, Olov, sammanhänger
det därmed, att dessa namn ha å-ljud, av äldre ä-ljud i ultima, under det
att a- (ej å-Jljudet i Ola visar, att dess ultima förkortades fore
ljudövergången ä > å. Ola har alltså utgått från fsv. Olläf; Olov, Elov däremot från
fsv. Olaf, E’läf med semifortis på ultima eller möjligen från Ola’f, Elaf
med fortis på ultima, i hvilket fall Olaf, Eláf antagit denna akcentueriiig
från Oléf, Eléf. - Emellertid Uttalas även Elof, Olof med slutljudande/
(jämte Elov, Olov med -v). Detta /-ljud uppfattar jag på följande sätt. I
Undersökningar s. 14 ff. (jmf. ock Arkiv N. F. IL 24 not 2; 25 not 1) har
jag havt tillfälle visa, att i fsv. åtminstone i vissa bygder slutljudande -$,
gli i relativt oakcentuerad stavelse ö verginge till resp. -t, -k, t. ex. i
hun-dradh > hundrat, aldrigh > aldrik (även staduk i Diplomatariet N. S.
III). Även i personnamn finner man denna utveckling á ;> t, t. ex. i
Ar-vidh ;> Arwit (Dipl. N. S. II; ännu höres i Skåne dialektiskt Arvet),
Fin-vidh > Finwit (Dipl. N. S. I; ett par andra exempel hos Lundgren i Arkiv
III, 226 not, där likväl utvecklingen förklaras på annat sätt), ävensom i
ortnamn, t. ex. Fiskæryt (Dipl. N. S. I), Hynderyt(ib.)i båda i Småland och
utvecklade ur -rydh. Liksom i olika bygder av hundradh blivit dels
hundra dels hundrat, av aldrigh dels aldri dels aldrik, så har av Oläv(er)
blivit dels Ola, dels Olav > Olov ;> Olof och av Eläv(er) :> Elåv > Elov
;> Elof. - Jmf. härmed även det jämte Jakob mötande uttalet Jakop samt
Ludvik jämte Ludvig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
