Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medveten, och förklaringen dertill ligger i Runii humoristiska lynne,
hvilket många af hans domare öfversett; men erkännas måste, att
han stundom förbisåg gränsen mellan det komiska och det platta, i
det han icke blott lyfte det lilla upp i humorns försonande ljus,
utan ock drog det upphöjda ned utan att gifva det en tillbörlig
komisk omklädnad1). Bröllopsqvädena äro ofta temligen tråkiga,
då författaren följer den häfdvunna moraliserande eller beskrifvande
stilen, ehuru den mytologiska apparaten icke fullt så ofta användes
hos honom. Ämnena igenkänna vi: "Kiärleks Uhr och Pröfwosten“,
“Om Qwinnokönets mångahanda Ursprung“ o. s. v. Men hvad som
gör somliga af dem drägliga, är de deri förekommande
natur-beskrifningama samt den godmodigt skämtande ton, som
genomgår dem.
Två nya uppslag till bröllopsskämt gör Runius, ehuru han för
öfrigt i dessa qväden är föga originell, i en skrift Angående at
Gå Ogift är Forgift vid E. Ekerots och A. M. Hennings bröllop i
Stockholm 1708, i hvilken såsom recept på motgift anbefalles “en
lyssnings-zedel“, och der han särskildt åberopar Syrach såsom
auktoritet äfven på detta område, tilläggande: “Jag tror then gubben
han förstod wäl hwad han skref“. Det ena uppslaget består i att
skämtande framställa nunnor och munkar “och annat slikt parti,
liwar med wår Påfwe prunkar“ såsom särdeles äktenskapsfientliga;
och detta utvecklas närmare i Gamla Noveller til Kyrkioherden
Erici Zethelii och jungfru Ilalls bröllop Öfiverstinda, hvilka
behandla “the klärkcrs frieri". I detta lediga och nätta qväde, hvari
den sorglöse, på sin outtömliga rimförmåga säkre skalden till slut
utropar: "Jag will plåttra rimmen bort På them, som med Baga-
ofta framdragna öfverskriften öfver Haman ur den fordom mycket
berömda grafskriften öfver kämnären Montin (1713!: “Ämbets- och
Ehre-trappa“, benämnd; hvad detta för öfrigt prosaiska stycke beträffar, vilja
vi dock påpeka den halfsatiriska tonen synnerligast i början och slutet,
der de högt uppsatte ärelystne beskrifvas.
*) Det är väl härpå Swenska Nitet, hvilket i allmänhet högeligen
berömmer hans “infalls salt“, syftar, då det i mo XXV säger till Runius:
“Du blandar alfwart tal och skämt så om hwarann, Att läckert öra knapt
osårat blifwa kan“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
