Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med beröm. Emellertid uppträdde redan på 1750-talet Sahlstedt
mot denna allmänna förgudning, och i hans fotspår vandrade såväl
Leopold och Blom som Hammarsköld och Lénström samt delvis
Atterboin, som dock, i likhet med Sondén och Wiesclgren, vill göra
rättvisa åt några af hans smärre dikter. I senaste tider har man
någon gång visat sig uppskatta hans begåfning, men i allmänhet
affärdas den “trivielle Runius“ (Dietrichson) med en axelryckning.
På förhand medgifvande, att Runius väl ofta lät sig af sin ovauliga
versifikatoriska förmåga förleda att strö omkring sig “mångrinmiade
lekverk“*), tro vi dock att det i Dudaim tinnes dikter, som
åtminstone i någon mån rättfärdiga det stora anseende han åtnjöt.
Låtom oss betrakta några i den komiska genren, hvilken säkerligen
var hans förnämsta!
Till en början kasta vi en blick på hans bröllopsqväden.
Såsom ofvan anmärkts, var han en af de allra flitigaste
tillfällighets-poeterna under senare delen af Carl XII:s regering, och man har
tyvärr allt för mycket fäst sig vid denna sida af hans skaldskap, i
hvilken han liksom i sina andliga visor framstår mindre till sin
fördel2). Här händer det ofta, att hau genom sina låuga, löjliga
titlar, det ymniga bruket af ordlekar och utländska ord parodierar
sig sjelf och hela manéret3). Merendels var dock denna löjlighet V)
V) Blom a. a. s. 218.
2) Leopold (Läsn. i bl. ämnen) tyckes liksom Sahlstedt endast tagit
kännedom om dessa i de båda första delame af Dudaim förekommande
dikter.
3) Blom och Atterbom hafva anfört exempel härpå. Till dessa
skulle kunna läggas de “stenstylar44, som han synnerligen under tidigare
år författade och hvilka möjligen Sahlstedt haft för ögonen, då han,
Cri-tiska Samlingar del. IV s. 479 o. f., drager i härnad mot missbruk af den
ädla stenstilskonsten; ehuru han i allmänhet här opponerar sig mot “lustiga
Inscriptioner44, anför han likväl s. 483—484 “en ricktig Steustyl i
Burlesque eller det Skämtsamma slaget, som är en Inscription öfver en
Brudsäng11, och hvilken säges vara “från längre tid bekant, och framgifven
såsom en Brudskrift14. Bekant är Sahlstedts omdöme, Om Poeter och
verser i gemen s. 124, att ibland Runii poetiska arbeten icke finnas “någre
särskildt nyttige eller rolige ämnen afhandlade, utom någre som äro mera
löjlige än eljest artige och nöjsamme41. Bland dylika räknade han den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
