Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik
Lindschöld.
bröder; “en rik, men sönderbruten harmoui, en genius, aek! för djupt
i stoftet bunden“ — dessa ord skulle ju äfven kunna gälla Lucidor.
Kanske i högre grad än dessa senare diktare egde Lucidor af
naturen en utpreglad sjelfkänsla, hvilkeu på hans resor ytterligare
ökats genom beröringen med en mängd olika folk och folklager.
Stolt och häftig som han var, kunde han ingalunda foga sig efter
de konventionella band, som samhället lägger på medborgaren. Och
detta utgör just hans tragiska skuld: han ville icke underkasta sig
de former, till hvilka en fast anställning inom en ordnad stat
nödvändigt förpligtar innehafvareu, och staten kunde derför icke taga
honom i sitt hägn. Tidehvarfvct kunde icke heller förstå en
sångarnatur, som icke hadc någon tjenst, utan lefde för dagen; han blef
derför misskänd och olycklig. Det dramatiska slut han fick, och
om hvilket han förut tyckes haft en aning, var icke så tillfälligt
som det förefaller, och det bildar i konstnärlig mening en fullt
rigtig afslutning på hans lefnadstragedi. — Ständigt lefde dock
icke Lucidor i uselhet och nöd, ej heller egde han det sämsta
umgänge, såsom vi påpekat. Så nogräknadt eller finkänsligt var detta
väl icke; men sådana egenskaper tillhörde ej tidehvarfvet i fråga,
och det är efter det samma han, liksom hvarje dess son, .måste
bedömas. Vännerna älskade väl också att då och då taga sig ett
glas och kanske ett rus; någon verklig drinkare synes Lucidor dock
icke hafva varit. Men ju längre det led, föll han, som genom
sin isolerade och osäkra ställning icke hade eller icke ville hafva
något moraliskt stöd i samhället, allt mer offer för lasten; och det
är kanske icke heller från denua synpunkt en tillfällighet, att han
ljöt döden under ett dryckeslag. —
Erik Lindschöld1), hvars lefnad och skriftställarverksamhet
faller både före och efter Lucidors, är en af de många svenska
*) Född 1634 på Lindevad nära Skenninge, der fadern,
ursprungligen smed, slutligen blef borgmästare; student i Upsala 1651, disputerade
1654 i närvaro af Carl X, under den omtalade prof. E. Figrelius, om
Hefæstion såsom en bild af en konungs rättsinnade rådgifvare;
konditio-nerade i enskilda hus, medföljde såsom sällskap konungens naturlige son
grefve Gustaf Carlsson på flera års utländska resor; 1667 utnämnd till
professor först i Lund, sedan i Upsala; 1668 legationssekreterare, adlad 1669
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
