Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Särskildt i ett afseende har Lucidor fört den svenska
skaldekonsten framåt, nemligen genom sin komiska fallenhet, som här
varit föremål för undersökning. Hos Stiernhieljn och ännu mer hos
dennes mindre begåfvade efterföljare trängdes det glada och
skämtande ofta undan till satirens prosaiska område, endast någon gång
tagande ut sin rätt i en bredare komisk målning; men hos Lucidor
får det en sjelfständig betydelse, t. o. m. i de efter recept bildade
tillfällighetsstyckena. I burlesken är Lucidor kanske starkast, det
idytliskt-skämtande låg, liksom deLqvicka, icke så mycket för hans
lidelsefulla natur. Deremot kan man icke neka, att han visar
tydliga drag af humor, men mindre den glada och lugna, än den brutna
och oförsonade, som blandar skämtet med bitterhet och hån. De
båda motsatserna: å ena sidan det seusuella, som gaf sig luft i
grof heter och otillständiga tvetydigheter, och å den andra det högre
medvetandet, som stundom orsakade en gränslös och nästan till
förtvillan gående ånger, uttalad i de gripande “andliga visorna", blefvo
hos honom aldrig sammansmälta till en högre, universelt
humoristisk stämning.
Lucidor bildar sålunda ett vigtigt led i, kedjan af våra
humoristiska sångare. Med en af de senare, Runius, plägar han ofta
sammanställas; en viss grad af likhet ega de, men lika mycket
som denne öfvergår Lucidor i formens och språkets ans, lika mycket
är han honom underlägsen i sinnets djup och känslans häftighet;
hos Runius märker mån sällan spår af skakande själsstrider, hvilka
göra Lars Johansson så egendomlig och intressant. Med Bellman
ar likheten större ; med honom egde Lucidor den sjelfständiga
musikaliska begåfningen gemensam. Men äfven här ar den inre
skilua-den betydlig: den äldre skalden är fåugen i den situation han målar
och står icke såsom Bellman med ett vemodigt leende betraktande
sina dryckeshjeltar utan att deltaga i deras orgier, “det lätta,
luftiga, midt i yran graciösa"J), som utmärker den Bellmanska
dryckesvisan, finner man icke i Lucidors. Särskildt till
lefnadsomständig-heterna tyckes oss denne mera likna en af Bellmans samtida skaldc-
J) Ljunggren B. F. E. s. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
