Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Speciell del - 5. Ek (Quercus pedunculata och Qu. sessiliflora)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EK.
annan vegetation, varefter de täckas med ett tämligen tjockt lager med mossa,
vilket fasthålles med enris och lämpliga tyngder.
3. På ett torrt ställe upptages en grop av omkring 50 cm. djup med plan
botten och så stor, att de däri nedlagda ollonen fylla den till omkring 30 cm.
djup. Innan ollonen nedläggas, utbredes på bottnen ett lager av halm eller
mossa, varefter ovan på ollonen åter lägges ett lager dylikt strö. Över det hela
skottas jord till omkr. 30 cm:s djup. I båda sistnämnda fallen bör genom
någon takanordning hindras att nederbörden kan sila ned bland ollonen.
4. Stora kvantiteter ollon förvaras bäst i den s. k. Alemanns ollonkoja.
Denna beskrives i Hauch och Oppermanns handbok sid. 290 sålunda:
»Man röjer en plats på 16 X 30 fot, bortskaffar det översta jordlagret till 1—2
fots djup, anlägger en tunn botten av cement och reser över fördjupningen ett tak
så högt, att en man kan stå upprätt under hanbjälkarne. För att rummet skall bliva
frostfritt, bör det icke vara högre än nödvändigt, och till tak såväl som till gavlar bör
användas ett dåligt värmeledande ämne. Där tillgång till havstång finnes är sådan ett
ypperligt byggnadsmaterial både till tak och gavlar; ett tjockt halmtak kan även skydda
bra, men för att spara på halmen kan man slå läkten på bägge sidor av sparrverket,
täcka det nedersta med granris och över detta lägga ett lager torrt löv eller
ormbunkar upp till det övre läktlagret, som slutligen täckes med halm. Gavlarna kunna,
där tång saknas, byggas upp av grästorvor och täckas med halm. I varje gavel
anbringas en dörr, som helst bör vara dubbel, så att mellanrummet kan fyllas med halm
eller tång, men om man nöjer sig med en enkel dörr, täckes denna under frostväder
med en halmknippa. Efter torkningen utbredas ollonen på kojans botten i ett 12—18
tum tjockt lager och omskyfflas i början dagligen, senare 2—3 gånger i veckan. En sådan
ollonkoja, rymmande ända till 200 tunnor ollon, kostar med cementgolv 200—300
kr.» Vintern 1896—97 höll sig ett parti ollon, bevarat i en sådan koja, ända till
mitten av april med en groningsprocent av 80, under det att ett annat parti, som
förvarades i en torr, frostfri källare, visade en jämn sänkning av grobarheten och i
april hade endast 60 %.
5. Mycket små kvantiteter ollon kunna slutligen förvaras i lådor, fyllda
med sand och nedsatta i en frost- och fruktfri källare, eller i korkade glaskärl,
som ställas på ett svalt men frostfritt ställe.
Ollon, som på ena eller andra sättet förvarats över vintern, böra alltid fore
användandet prövas på grobarheten. Ett ganska tillförlitligt sätt är att lägga
ett större antal ollon i ett ämbar med vatten. De som inom ett dygn sjunka
äro i regel friska, de som efter denna tid ännu flyta på vattenytan obrukbara
eller åtminstone misstänkta och böra ratas. Säkrare är visserligen »snittprovet»,
då ett bestämt antal ollon genomskäres, varigenom kärnans friskhet lätt kan
konstateras, men det är mera tidsödande. Skola ollonen utsås i plantskola,
böra de först »mältas» så att grodden framkommer (se sid. 95) och endast
sålunda grodda ollon utsås.
Under goda ollonår torde ollonen kunna insamlas för omkr. 5 kr. pr
hektoliter. Förvaringen över vintern ökar priset för ollonen, sä att dessa på våren
gälla omkr. 7 kr. pr hl. Under de sista åren hava danska fröhandlare sålt
ollon av Qv. pedunculata för 20 öre pr kilo, Qv. sessiliflora för 35—50 öre
pr kilo.
- 597 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
