Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förberedande del - II. Skogsbeståndet - 3. Beståndstillståndet och dess analysering - c. Slutenhet - 3. Slutenhetens betydelse i olika hänseenden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBEREDANDE DEL-’
blad- eller barrmassa ej förmår deltaga i näringsberedandet, vilket för med sig,
att grenarna dö och sä småningom torka. På grund av den naturliga
självbevarelsedriften. som överallt i naturen gör sig gällande, sträva träden efter att i
den fria delen av kronan ersätta vad de förlora i den beskuggade. De
koncentrera sin tillväxt i höjden.1 Dä beståndets samtliga individ, var efter sin
förmåga, pä detta sätt tvingas uppåt, blir sidogrenbildningen inom krontaket
jämförelsevis svag, och dä dessa svaga grenar i sin tur beskuggas, dö de lättare
bort. En gång döda torka de förr eller senare och falla till sist av, dels på
grund av sin egen tyngd, kanske underhjälpt av snötryck, dels på grund av de
stötar de erhålla från närstående träds kraftigare grenar vid trädens rörelser
under storm och blåst. Stammarne bliva på detta sätt kvistfria allt högre upp.
De särskilda trädslagens benägenhet att befria sig frän döda grenar och
därigenom utbilda en kvistfri stam är ganska olika, och det vill synas som om
ståndortens beskaffenhet även hade ett stort inflytande härvidlag. Trädslag,
som utmärka sig för en löst byggd grenved, avkasta förr de döda grenarna,
emedan dessa hastigare förmultna. Så är t. ex. fallet med björken, alen m.
fl-Sammalunda är förhållandet med trädslag, vars grenved är spröd, så att den
lätt avbräckes. Detta kan sägas vara händelsen med tallen. Äro grenarna sega
och hartsrika, såsom hos granen, motstå de länge förmultning och avbrytas ej
sä lätt vid trädens vindrörelser, varför de ofta kvarsitta länge på stammarne
sedan de dött och torkat. Trädslag med starkt uppåtriktade grenar, t. ex. bok,
kunna länge bibehålla torra grenar pä stammen, emedan tyngdkraften på grund
av grenarnas ställning ej verkar med samma kraft, som vid en mera horisontell
växtriktning, allra helst de sålunda uppåtriktade grenarne kunna få ytterligare
stöd hos närstående träd.
Att den tjocklek, vartill grenarne hunnit utväxa innan de torka, vid
ifrågavarande förhållanden spelar en stor roll, är naturligt. Ju tjockare grenarne äro,
desto längre tid behöva de i allmänhet för att förmultna och kvarsitta därför
längre på stammen än tunnare. Hava grenarna natt en sådan tjocklek, att
kärnved bildats uti dem, motstå de länge förmultning.
I vilken utsträckning ståndortens beskaffenhet gör sig gällande vid
beståndens kvistrensning och om överhuvud taget några bestämda lagar härvid
existera, torde icke vara till fullo utrönt. Spörsmålet är synnerligen invecklat,
emedan manga faktorer spela in och det torde vara svårt att avgöra, vilken som
i varje fall är den mest verksamma.
En god jordmån framkallar i allmänhet en kraftigare grenbildning, särskilt
under de första ungdomsåren, och då träden ä sådan jordmän äga förmåga att
längre uthärda beskuggning, blir följden, att grenarne hinna bli jämförelsevis
tjocka innan de pä grund av den genom småningom ökad slutenhet minskade
ljustillgängen dö. En god jordmån kan således giva anledning till en försenad
kvistrensning. Exempel härpå ser man ofta i kulturbeständen ä bättre marker,
1 Här må dock framhållas, att en alltför stor trängsel sätter tillbaka höjdtillväxten hos de
enskilda trädindividens, emedan på grund av kronans minskade assimilationsmassa den för toppskottens
nybyggnad erforderliga näringssubstansen också minskas. Överslutna bestånd hava därför ej sällan
mindre medelhöjd än något glesare å samma markbonitet och vid lika ålder.
— 50 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
