Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Florenz och Dresden 1881-1883. - Den tredje diktsamlingens tillkomst. - Sociala tendenser i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behagligt, hemtrefligt lif med såväl materiella som
ästetiska behofven rikt tillgodosedda.»
»Jag är förtjust åt Dresden» – skrifver han
vidare i ett annat bref –; »skön konst, musik,
biblioteker, alla bildningsmedel finnas här i
rikaste öfverflöd. Därtill är det materiella lifvet
bättre och billigare än på något annat ställe jag
känner. Florenz är nog herrligt, men för en blifvande
bostad erbjuder det ej på långt när samma fördelar
som Dresden. Italiens klimat tog i längden på mina
nerver, mitt litterära tankearbete led däraf, och
slutligen ansåg jag ogörligt att få ut mitt bibliotek
dit. Nej, Dresden, det är något annat! Här, det
känner jag på mig, skall jag först kunna arbeta med
lif och lust. Jag säger arbeta, ty hvad jag hittills
åstadkommit betraktar jag blott som lekverk.
Till en början bodde Snoilsky i Dresden i pension och
hotell; bosättningsbesväret uppsköts till vårsidan.
På nyåret 1883 föddes parets andra barn, dottern
Elisabeth Florentina.
»Gud gifve lycka därtill» – skrifver han kort före
dotterns födelse till Estlander – »fastän det
måste köpas med ångest och oro. Ju mer vi älska
att afsöndra oss från världen, ju kärkomnare skall
den lilla främlingen blifva. Måtte hon, den lilla
(jag skrifver så som jag drömmer, det skall bli,
ty två gossar är litet bekymmersamt) bringa med sig
en bred strimma af ljus och frid däruppifrån. Härnere
i mörkrets, svaghetens och stoftets värld kommer en
sådan där liten omedveten fridspredikant som en arkens
dufva. Den sista tiden har varit svår och smärtsamt
upprifvande, af skäl som du känner.»[1]
I mars inflyttade familjen i sin definitiva bostad,
Reichstrasse n:r 9, i ett kvarter söder om Böhmiska
bangården. Här hade Snoilsky glädjen i början af
sommaren 1883 mottaga sitt bibliotek, och han hade
uppställt det redan i juli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
