Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Florenz och Dresden 1881-1883. - Den tredje diktsamlingens tillkomst. - Sociala tendenser i dikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vill blifva en pennans man och om hälsa och förmåga
stå bi abordera mera omfattande litterära uppgifter
än som hittills sysselsatt mig. Dresden är ju en
förträfflig vistelseort, och Ebba vet nog öfverallt
skapa ett litet paradis, äfven om det vore i en
öken. Hon har gjort det förr – vi hafva ju ej för ro
skull varit i Sahara tillsammans!
Afresan från Italien var för öfrigt förknippad med
många vedervärdigheter och äfventyr på grund af
öfversvämningarna, som höllo familjen blockerad i
Venedig vecka efter vecka.
»Vi togo», – heter det i bref till Estlander – »vägen
Bologna–Parma–Milano–Como–Verona–Venezia. I Parma
föllo vi i hänryckning framför Coreggios Madonna
della Scodella. Något religiöst intryck i allvarlig
mening erfor jag icke däraf. Men hvilken ljuf
känslomystik! Ett litet stycke inspirerades däraf,
som jag sänder innelyckt.[1] Du finner naturligtvis,
att det icke är gudamodern och gudabarnet, som jag
här närmast haft för ögonen. I Verona deponerade vi
en del af vårt bagage, för att mera lösa och lediga
göra utflykten till lagunernas stad. Det var vår
afsikt att från Venezia återvända till Verona och
inpassera i Tyskland via Brenner. Men knappt hade vi
anländt till Venezia under ett rägnande, som påminte
om syndafloden, förrän vi fingo den ledsamma nyheten,
att halfva provinsen stod under vatten och att vi voro
fullständigt blockerade i Venezia utan någon annan
öppen väg än sjöleden till Triest. Vecka efter vecka
– tre inalles – tillbragtes under evigt rägnande
i denna afskyvärda håla (!) samt under fruktlösa
försök att komma i besittning af våra i Verona
kringflutna effekter. Till råga på allt insjuknade
lille gossen, rätt betänkligt, i strypsjuka – så när
som på hungersnöden hade jag för ögonen alla lidanden
i en belägrad stad.»
I ett poem till sin hustru på hennes födelsedag året
efter anspelar han på denna tid:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
