Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur »Bref till Roderik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
BREF.
Måtte du orka att tråka igenom de torra
raderna! Hvarom icke, så kasta dem på elden och gå
en stilla afton, när världens vimmel tröttar dig,
när din älskades fägring bleknar för ditt öga, när
din vän förgäter dig, när ditt hjärta klappar oroligt,
som ville det storma himmelen, när det känns så tomt
i ditt bröst, som om ditt eget själf fallit därur -
gå en sådan afton in i din kammare, fall ned för din
Guds ansikte och anropa honom om kärlek. Och när han
svarat dig, när ditt bröst börjat vidga sig såsom af
en inneboende fullhet, ett outtömligt kärleks-mått;
kom då tillbaka och säg, om du i din ensliga kammare
gjorde den erfarenheten, att din Gud är ett system.
III.
November 1864.
(I anledning af en framställd beskyllning för
kvinnlig vekhet i karaktären.)
.... Men den kvinnliga vekheten, om hvilken han
skref? Det kan ju hända, att mästarehanden hade
rätt. Att redan som tioårigt barn våga lyfta sin
blick utöfver ändligheten och utan någon människas
biträde, i morgonens timme, när det ännu låg mörker
öfver världen, djärfvas inlåta sig i tvekamp med
den Rättfärdige och därvid icke förlora mer än de
barnsliga lekarne och kroppskrafternas spänstighet -
det har kanske varit kvinnlig vekhet. Att under hela
sin ungdom, mer än två decennier, dagligen hafva
haft att bekämpa tysta kroppsliga smärtor, ådragna
fordom, när i fattigdomens, brödlöshetens koja storm
och snö och regn nådde ända till den späde i vaggan
(jag talar icke i bilder); att ideligen höra de unga,
friska, starka förlöjliga ens bristande krafter och
oduglighet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
