Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Formgivning utan spånbildning, av Olov E. Svahn - Gjutning - 21. Allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Formgivning utan spånbildning
Med hänsyn till gjutjärnets dominerande ställning skall här dess
sammansättning och egenskaper ur gjutningssynpunkt något beröras.
Man skiljer mellan grått och vitt gjutjärn. Benämningarna hänföra
sig till brottytans färgton hos ett nyligen avslaget järnstycke.
Skillnaden består metallografiskt däri, att det grå gjutjärnet har större
mängd kol utfällt i fri form som grafit än det vita, där kolet till största
delen eller i sin helhet kan vara kemiskt bundet till järnet i
föreningen järnkarbid (Fe8C). Det fria kolet intager större volym än det
kemiskt bundna, varför grått gjutjärn, såsom framgick av tabell 33, har
mindre total krympning än det vita. Ju större mängd grafit som
utfälles vid stelnandet, desto större blir volymsökningen och desto
mindre den totala krympningen. Volymsökningen har en viss
betydelse för att ge godset en exakt form, enär gjutformen därigenom med
större säkerhet utfylles till alla delar än vid krympning utan
mellan-kommande volymsökning.
De mekaniska egenskaperna hos grått och vitt gjutjärn äro
tämligen skilda. Det grå gjutjärnet är mjukare och lättare att bearbeta med
skärande verktyg än det vita.
Grafitutfällningen kan i viss mån varieras genom ändring av
sval-ningshastigheten och därmed ändring av tiden för stelnandet. Ju
långsammare godset avkyles, desto mera grafit erhålles fritt, och desto
mer grått blir järnet. I övrigt påverkas dessa förhållanden av
ingående legeringsbeståndsdelar. Genomsnittlig procentuell sammansättning
hos gjutjärn är följande:
Kol ........................ 2,5 —4,3 °/o
Kisel ...................... 0,2 —3,5 »
Mangan ..................... 0,6 —1 »
Fosfor ..................... 0,02—2 »
Svavel ..................... 0,02—0,06 »
Av övriga ingående beståndsdelar äro krom, vanadin, titan, koppar
och molybden de viktigaste. De förekomma i olika slag av
special-tackjärn och avse att åt detta ge särskilda egenskaper, dels för själva
gjutningen, dels för funktionen, såsom slitstyrka, slagseghet etc.
Kol- och kiselhalterna i gjutjärn äro i stort sett avgörande för
uppkomsten av grått eller vitt gjutgods. Ju mer kol resp, kisel, som ingår
intill en viss gräns, desto mera grafit utfaller. En mycket hög
kisel-halt ger motsatt verkan. I rekommendationstabeller för olika
gjut-järnskvaliteters sammansättning brukar i överensstämmelse härmed
anges summa ingående kol plus kisel. Rakt motsatt verkan har
mangan och likaså svavel. Dock måste svavel på grund av ofördelaktiga
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
